Hållbar utveckling: samma mål, olika utmaningar

Jag har följt debatten om hållbar utveckling i drygt 20 år och under denna tid har det gått både upp och ner inom den internationella politiken på området. Ändå är det lite förvånande att se hur starkt FN:s program för hållbar utveckling (Agenda 2030) med 17 hållbarhetsmål, som antogs 2015, förts in i den internationella debatten och ofta även in i den nationella politiken. Hållbarhetsmålen förenar framgångsrikt den miljöpolitiskt betonade Rioprocessen, som inleddes 1992, och de utvecklingspolitiskt betonade millenniemålen.  Målen är tydligt formulerade och man ska inte heller underskatta kraften i den utmärkta grafiska presentationen.

Internationella organisationen för högre revisionsorgan INTOSAI (International Organisation of Supreme Audit Institutions) har inkluderat FN:s mål för hållbar utveckling i sin strategi 2017–2022. Enskilda revisionsmyndigheter begrundar nu hur de kan få med dessa mål i sina revisionsplaner.

Alla är dock inte entusiastiska över hållbarhetsmålen. Ibland hör jag som revisor skeptiska kommentarer där man undrar om någon verkligen förväntas att ta målen på allvar. I själva verket är det ju precis tvärtom: hållbarhetsmålen är ett bra tillfälle att utkräva ansvar av regeringarna för de papper som skrivits under på viktiga konferenser.

Vissa tycker att hållbar utveckling låter för idealistiskt eller vagt. Teorin om hållbar utveckling är inte så väldigt radikal eftersom den accepterar ekonomisk tillväxt och tror på tekniska innovationer. Hållbar utveckling är ett koncept där man försöker kombinera olika perspektiv, tidshorisonter och geografiska skalor. Just detta behövs för att lösa de svåra problemen.

På grund av intresset som de globala målen väckt efterlyser revisionsorgan i olika länder mer information om ämnet. I juli 2018 höll jag utbildningar om hållbarhetsmålen för revisionsmyndigheterna i två länder. Vid den första utbildningen, i Bhutan, företrädde jag revisionsverket tillsammans med överdirektör Marko Männikkö och biträdd av projektexperten Outi Jurkkola. Vid den andra, i Kuwait, företrädde jag Europeiska revisionsrätten.

Exempel och lokala tolkningar

När jag planerar utbildningar är det förhållandevis lätt att hitta exempel som har att göra med politik och revisioner, men en mycket större utmaning är att anpassa hållbarhetsfrågorna till lokala förhållanden. Därför försöker jag alltid betona att mitt perspektiv är det europeiska och dessutom med en nordisk världssyn. Jag ber alltså åhörarna att utmana mig ifall vissa exempel verkar lite konstiga.

Till skillnad från FN:s millenniemål är målen för hållbar utveckling globala. Därför bör varje land tolka dem utifrån sina förhållanden. Vid en första anblick kan t.ex. målet att avskaffa hungern (nr 2) verka mindre relevant för de utvecklade länderna. Vid närmare eftertanke inser man dock att det även handlar om nutrition och hållbart jordbruk. Målet om rent vatten och sanitet (nr 6) kan beroende på statens situation och resurser handla om att ordna grundläggande sanitetsutrymmen eller om nästa generations avloppsvattenrening, som avlägsnar läkemedelsrester eller mikroplast.

I Finland handlar hållbarhetsutmaningarna om befolkningens åldrande och försörjningskvoten. Mina kolleger i Bhutan, som har 800 000 invånare, utsåg däremot den unga befolkningen och ungdomsarbetslösheten till landets största problem.

Bhutan är ett “koldioxidnegativt” land som exporterar en stor del av sin vattenkraft till Indien. Kuwait med sina fyra miljoner invånare innehar nästan 10 procent av världens oljetillgångar. Under utbildningen plågades norra Europa av extrem värme och skogsbränder. I Kuwaits luftkonditionerade byggnader känns utetemperaturen 47 grader inte alls. Våra nordiska länder verkar jämförelsevis dåligt förberedda på extrema värmeböljor.

En viktig fråga i sammanhanget är hur man bör förhålla sig till koldioxidrisken. Här kunde jag bara peka på de framtida riskerna med fossila bränslen, principerna för investering av de medel som oljeproduktionen genererar i framtiden, den förnybara solenergin och klimatförändringarnas migrationseffekt.

Var finns de kommande generationerna?

Man kan inte tala seriöst om hållbarhet utan att betona långsiktigheten och ta med de ekologiska, ekonomiska och sociala aspekterna. Jag har märkt att revisionsmyndigheter inte beaktar långtidsperspektivet tillräckligt väl. Detta oroar mig ur de kommande generationernas synvinkel.

Revisionsmyndigheterna bör fråga sina förvaltningar om deras hållbarhetsmål innefattar framtidsbetonat tänkande och långsiktiga riskbedömningar. Å andra sidan bör revisionsmyndigheterna fråga sig själva vilken tidsperiod deras bedömningar och rekommendationer baseras på. Om man vill ta hållbar utveckling på allvar räcker följande fleråriga budgetram eller femårsplan inte alls.

Ett intressant exempel i sammanhanget är mandatet för den högsta revisionsmyndigheten i Bhutan (kungliga revisionsverket), som omfattar alla offentliga medel och resurser inklusive naturresurser. Mandatet är avsevärt bredare än vad vi är vana vid i väst och begränsas inte av några organisationsgränser. Ett sådant mandat kan också vidga perspektivet från en granskning av de årliga utgifterna till långsiktiga aspekter och kanske även så mycket att naturresurserna inkluderas i staternas bokföring.

Oväntade kopplingar

Mina favoritavsnitt i utbildningarna är uppgifter där vi letar efter kopplingar och den därav följande diskussionen. Vilket samband finns det t.ex. mellan folkhälsa och fossila bränslen? Svaret är att enkla och bekväma transporter med fossildrivna fordon leder till ökad fetma i allt fler länder.

Luftföroreningarna medför uppenbart högre kostnader i hälsovården. Varför uppmärksammas detta inte mer av regeringarna och varför tiger hälsovårdssektorn om dessa problem? Ett annat exempel är ambitionen att öka användningen av förnybar energi, vilket genom odlingen av oljeväxter kan ha lett till allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna i utvecklingsländer. Hur transparenta om detta är de stiftelser som kanaliserar allt mer av den internationella finansieringen på området? Ett sista exempel: jämställdhetsfrågorna kan kopplas till vilket som helst politikområde, såsom Sveriges feministiska utrikespolitik visar.

Medvetenheten om hållbarhetsfrågorna varierar i olika länder. Det finns många typer av exempel som kan öppna våra ögon och leda till nytänkande – och granskningar: om ekosystemtjänsternas monetära värde och det stora ekonomiska värdet av binas pollineringsverksamhet eller inkludering av klimatfrågorna i all politik och verksamhet eller revisionsmyndigheternas möjligheter att vara förebilder i grönare kontorspraxis.

Fyra tillvägagångssätt vid revision av mål för hållbar utveckling (INTOSAI strategin 2017–2022):

• bedöm förvaltningens beredskap att genomföra målen för hållbar utveckling,

• utför effektivitetsrevisioner av regeringens nyckelprogram med koppling till vissa mål för hållbar utveckling,

• bedöm och främja mål nr 16 – framförallt uppfyllelsen av delmålet 16.6 om effektiva, ansvarsfulla och transparenta institutioner – och mål nr 17 om partnerskap och genomförandemetoder,

• var en förebild i transparent och ansvarsfull verksamhet inom den egna verksamheten – inklusive revisionsverksamhet och författande av revisionsberättelser.

Bloggtexten är en förkortad version av en artikel i Europeiska revisionsrättens ECA Journal 3/2019 (pdf)