Digitaliseringen drar fram som en vind även genom statsförvaltningen och ger upphov till nya arbetssätt inom redovisningsrevisionen. Vi har redan länge använt olika slags digitalt material vid redovisnings-revisionen av statsförvaltningen. Framtiden kommer dock att innebära betydande förändringar inom redovisningsrevisionen.
Digitalisering sätter den traditionella redovisningsrevisionen inom statsförvaltningen på prov. Automatisering och dataanalyser tillämpas allt mer vid revisionerna. Mängden rutinmässigt arbete minskar och redovisningsrevisionen blir effektivare då automatiken tar hand om återkommande mekaniska uppgifter.
Digitaliseringen av redovisningsrevisionen har många positiva effekter. Då materialet är i digital form är det möjligt att utföra revisionen som en heltäckande genomgång av transaktioner i stället för ett urval. På så sätt är det möjligt att ge tillförlitligare uttalanden och dessutom med en mindre arbetsinsats.
Med hjälp av digitalt material är det möjligt att gå på djupet med omfattande processer. Snabbare kommunikation gör det lättare att korrigera eventuella fel före bokslutet. Dessutom ger analyserna av digitala data i sig värdefull ny information för kunden. Digitaliseringen bidrar också till ett konsultativt revisionssätt i relationen mellan kund och revisor.
Effektivare och mer automatiserad redovisningsrevision
Inom redovisningsrevisionen innebär digitalisering alltså en övergripande effektivisering. Digitalisering gör det enklare att koncentrera och automatisera revisioner, och det är möjligt att robotisering också blir vanligare. Detsamma gäller verifiering av kontotransaktioner med digitala verifikat. De moderna analysverktygen börjar vara så avancerade att de kan identifiera även andra än sedvanligt strukturerade data.
Man kan inte heller överdriva den betydelse som tillgången och hanteringen av digitala data har som kritiska framgångsfaktorer. Hur tillgången och hanteringen av data ska organiseras utgör en utmaning för både revisionsverket internt och statsförvaltningen överlag.
I en allt mer digital revisionsmiljö riktas revisorernas arbetsinsats – i stället för rutiner – på verifiering av frågor som är avgörande för att revisionsuttalandena ska vara tillförlitliga. Tack vare digitaliseringen kan revisorerna också använda programvara som underlättar arbetet och bland annat minskar mängden information som måste inmatas manuellt.
Självfallet ställer digitaliseringen och automatiseringen av processerna vid bokföringsenheterna krav på nya färdigheter av revisorerna. Förändringen är delvis en följd av helt nya uppgifter: Exempelvis att styra, testa, köra och kalibrera om algoritmer hör till de uppgifter som en del av revisorerna kan utföra. Revisorernas arbetsinsats behövs också för att upprätthålla de digitala revisionsmetoderna och dataunderlaget för dem.
Revisorn fastställer innebörden och hanterar revisionsrisken
Att leva i en tid av konstanta omvälvningar innebär inom redovisningsrevisionen att till exempel senaste AI-baserade revisionsmetoder snart kan kännas föråldrade och behöva uppdatering. Då nya revisionsmetoder införs är det viktigt att betona nödvändighetsaspekten och tänka efter före.
Att ställa sig utanför utvecklingen är inom redovisningsrevisionen samma sak som att förlora konkurrenskraften, och därför måste man helt enkelt hänga med i processen. Samtidigt behövs det eftertanke när det gäller allokering av finansieringen samt driften av och flexibiliteten hos lösningarna.
Trots omvälvningarna behövs revisorn fortfarande. Det är ju revisorn som tilldelar en betydelse till de avvikelser som analyserna lyfter fram inom en överskådlig framtid. Frågeställningar kring korrekt lagtillämpning, som är kännetecknande för den offentliga förvaltningen, kommer länge att höra till revisorernas arbetsfält, även om digitala hjälpmedel kommer att göra uppgifterna mindre tidskrävande.
Digitala revisionsmetoder är inte heller helt oproblematiska. Det föreligger bland annat en risk för att de i vissa situationer kan begränsa den externa revisionens observationsförmåga. Aspekter som inte inkluderats i algoritmernas frågeställningar kanske förbises, och vid maskininlärning kan algoritmer utvecklas i en oönskad riktning. Dessa risker måste föregripas och hanteras, vilket medverkar till att revisorernas viktiga uppgift och ställning inom statsrevisionen kommer att bestå.
Även i framtiden kommer interaktionen under revisionsprocessen att i hög grad bygga på den mänskliga komponenten. Dessutom uppstår nya revisionsbehov genom systemutvecklingen och den tilltagande automatiseringen inom bokföringsenheterna.
Som utvecklare upplever jag arbetet som hänför sig till digitala revisionsmetoder både krävande och belönande. Det kan liknas med en mångkamp med grenar som möjlighetsidentifiering och analysdefinition men också lösningsimplementering samt ett betydande inslag av samarbete både inom verket och med samarbetsgrupper. Lyckligtvis kan utmaningarna vid digitaliseringen delas upp i hanterbara bitar som vi genom samarbete vill hitta lösningar på. Den allmänna utvecklingen av redovisningsrevisionen av statsförvaltningen utgör också en fixpunkt för utvecklingen av digitala revisionsmetoder. Inom vårt verk råder dessutom ett gynnsamt utvecklingsklimat.
Brytningsskeden i den tekniska utvecklingen ställer arbetsplatserna och individerna på prov. Vad gäller digitaliseringen känner jag mig ändå hoppfull: förändringarna motiveras av att man i historiens sken har ansett nya metoder vara bättre än gamla och i praktiken inte velat återgå till dem. Digitaliseringen är en möjlighet som man inom redovisningsrevisionen av statsförvaltningen tagit vara på.