Statens revisionsverk (SRV) har utrett om inmatningspriserna för vindkraft är ett kostnadseffektivt sätt att öka användningen av förnybara energikällor. I lagen om produktionsstöd är målet för vindkraftverkens totalkapacitet 2 500 megavoltampere. Detta kommer troligen att uppnås men stödet har dålig kostnadseffektivitet så länge elpriserna är låga. Med dagens prisutveckling blir de totala stödutgifterna uppskattningsvis 2–3 miljarder euro mellan 2017 och 2030.
– När man 2008 började bereda lagen utifrån EU:s och regeringsprogrammets energi- och klimatmål var produktionen av el från vindkraft nära noll i Finland. Beredningens förslag till regeringen var att införa en konsumentfinansierad modell. Av grundlagsskäl blev det slutliga beslutet att i stället använda budgetfinansiering. Samtidigt fattade man ett administrativt beslut om inmatningspriser (skillnaden mellan marknadspriset och det riktpris som producenten garanteras), vilket överförde risken för sjunkande marknadspriser på staten och skattebetalarna, säger ledande redovisningsrevisor Pertti Saarelainen.
Inmatningspriser som produktionsstöd till vindkraft håller på att bli ett dyrare stödsystem än väntat. År 2011 började marknadspriset sjunka från ca 50 euro för att stanna på ca 30 euro per megawattimme år 2015. Prognoserna om elprisets utveckling går isär för både Finland och Europa. Med ett marknadspris på 33 €/MWh blir utgifterna under stödperioden 2017–2030 drygt 3 miljarder euro och med 50 €/MWh något över 2 miljarder euro. Trots stödåtgärderna och produktionsökningen kommer vindkraften endast utgöra ca 3,5 procent av den totala elproduktionen och under 3 procent av den totala elförbrukningen.
Sedan 1.1.2016 är riktpriset för el från vindkraft 83,50 €/MWh. På elmarknaden var snittpriset för t.ex. prisperioden 3/2016 (tre månader) 31,62 €/MWh och då blev det utbetalda stödet till producenten 51,88 €/MWh – över 60 procent av riktpriset.
Så länge marknadspriset är lågt blir stödandelen stor och stödets kostnadseffektivitet dålig. Hur mycket produktionsstöd som kommer att betalas av statens medel 2017–2030 beror förutom marknadspriset på bl.a. produktionskapaciteten och blåsigheten, som kan variera upp till 20 procent mellan åren. Stödbeloppet är högst 53,50 €/MWh, om snittpriset på marknaden har varit lägre än 30 €/MWh under en tremånadersperiod, men hittills har detta pristak bara uppnåtts vid ett tillfälle.
Inmatningspriserna är en betryggande stödform för producenten men ett stelt system med avseende på kontrollen och styrningen av statens utgifter. Under stödets giltighetstid kan ändamålsenligheten och kostnaderna knappast påverkas i den utsträckning som förändrade omständigheter skulle kräva. Vid beredning av statliga stödsystem bör man därför ange mål för stödets kostnadseffektivitet och bedöma eventuella konsekvenser för marknadens funktion under stödsystemets hela livslängd. Granskningen bör också innefatta ett alternativ utan stödprojekt.
Tilläggsuppgifter
