Coronaviruset har utlöst en ekonomisk kris som man nu försöker hantera i en omvärld som präglas av stor osäkerhet. Dels finns det osäkerhetsmoment förknippade med själva farsoten, dels med de åtgärder med vilka man försöker bromsa den, inklusive följderna av dessa åtgärder. Den pågående krisen är på många sätt unik, men som jämförelse är det intressant att blicka tillbaka till en förödande pandemi som drog fram för hundra år sedan, nämligen spanska sjukan 1918. Inlägget ingår i en bloggserie om coronavirusets konsekvenser för ekonomin.
Skribenter
I dagens läge, då vi endast kan gissa oss till omfattningen av coronavirusets konsekvenser för ekonomin, kan vi försöka hitta ledtrådar från spanska sjukan, som drog fram i början av 1900-talet. Enligt den information vi har idag var spanskan betydligt dödligare än covid-19. Forskarna Barro, Ursúa och Weng uppskattar att spanska sjukan sänkte BNP med i medeltal cirka 6 procent. De hävdar att den ekonomiska nedgången till följd av spanska sjukan kan ses som övre gränsen för den pågående krisens BNP-påverkan.
Trots att spanska sjukan var betydligt dödligare än coronavirus, speciellt bland den yngre befolkningen, får vi inte frånse hur väldigt annorlunda världsekonomin såg ut för hundra år sedan jämfört med i dag. Integrationen av världsekonomin samt den globala handeln och mobiliteten är i en helt annan skala än förr. Långa och invecklade produktionskedjor gör ekonomin mer sårbar för störningar.
Den allra viktigaste aspekten torde ändå vara att servicesektorn i dag står för över två tredjedelar av tillverkningen. För hundra år sedan arbetade cirka 40 procent av arbetskraften inom servicesektorn och cirka 25 procent inom jordbruket, medan de motsvarande andelarna i dag är 80 procent och cirka 1 procent. I motsats till den tolkning som Barro, Ursúa och Weng bjuder på är det med andra ord också tänkbart att coronaviruset får svårare konsekvenser för ekonomin än spanska sjukan.
Kommer coronarestriktionerna att få liknande ekonomiska konsekvenser som åtgärderna under spanska sjukan?
Trots de väsentliga skillnaderna i både de ekonomiska strukturerna och själva sjukdomarna, finns det också likheter bland annat i de politiska åtgärderna i samband med dem. Även för hundra år sedan begränsade myndigheterna människors fria rörlighet genom att bland annat förbjuda större evenemang och stänga butiker för att förhindra smittspridning. Därmed är det kanske möjligt att från krisen under spanska sjukan hitta ledtrådar till restriktionernas konsekvenser.
Correia, Luck och Verner har studerat de ekonomiska konsekvenserna av spanska sjukan och därtill hörande restriktioner för storstäder i USA. De drar slutsatsen att de städer där dödligheten var störst under pandemin också upplevde den största nedgången i sysselsättningen inom tillverkningsindustrin. Forskarna noterar också att ju tidigare restriktioner infördes och ju längre de hölls kvar, desto bättre var sysselsättningen inom tillverkningsindustrin när sjukdomen var över. Dödligheten i dessa städer var också lägre jämfört med andra städer.
Resultaten kan tolkas så att stater på kort sikt väljer mellan folkhälsa och ekonomi då de fattar beslut om restriktioner, men att de två målen inte är motstridiga på lång sikt.
Under spanska sjukan försvårade restriktionerna alltså den ekonomiska chocken, för att sedan senare lindra den. En viktig lärdom kan vara att restriktioner inte enbart ska ses som metoder för att skydda folkhälsan, utan också som ekonomipolitiska instrument.
När vi tolkar resultaten bör vi ändå erinra oss att tidigare erfarenheter inte är direkt överförbara på dagsläget. En stor skillnad, förutom sjukdomarnas dödlighet, är att spanska sjukan skördade mest offer bland unga och arbetsföra, medan viruset som nu drar fram över världen är dödlig mest för äldre personer som inte längre hör till arbetskraften.
På grund av dylika skillnader och andra osäkerhetsfaktorer i forskningen är det synnerligen viktigt att vi samlar in data – så mycket och så snabbt som möjligt – om den sjukdom som vi ser i dag. Med ett seriöst faktaunderlag kan vi sedan utforma en solid ekonomisk politik med vilken vi klarar krisen.
