Revisionsverket granskade förvaltningen av trafiknätet för ett år sedan. Samtidigt beredde statsrådet den första 12-årsplanen som grundar sig på den nya lagstiftningen. Den planen är nu klar och överlämnas som en redogörelse till riksdagen för behandling.
Skribent
Sitt krångliga namn och sin långa planeringsperiod till trots kommer den 12-åriga trafiksystemplanen att behövas. Trafiknätet och -systemet har byggts upp under en exceptionellt lång tid, och lösningarna som man nu gör påverkar trafiknätet och trafiken i årtionden framöver. Det här långsiktiga synsättet måste ingå i planeringen, även om det i dagens hektiska värld kan kännas aningen främmande.
Riksdagsbehandlingen tillför en politisk syn på framtidens behov och i synnerhet på vartåt utvecklingen är på väg. Riksdagen beslutar om den statliga finansieringen, och har därigenom alltid en nyckelroll när det gäller uppbyggnaden av trafiksystemet i Finland. Det viktigaste trafiknätet är i huvudsak allmän egendom.
Investeringar är intressanta, men underhållet får mindre uppmärksamhet
Revisionsverkets revision, som slutfördes i fjol, lyfte fram det centrala problemet med trafiknätet: investeringarna och underhållet borde ses som en helhet och inte som två separata saker. Det här har alltid varit svårt. Intresset för investeringar har varit stort, vilket beror på många faktorer. Det nya är mer tilltalande, det gamla nätet motsvarar inte dagens behov och det har varit lättare att göra lönsamhetskalkyler för investeringarna för att därmed visa att de behövs.
Underhållet, reparationerna och servicen har snarare varit ett nödvändigt ont. Så länge som en trafikled är i farbart skick får den ingen större uppmärksamhet. Det är först när en väg är så gropig att man måste sakta ner farten, när användningen av en bro måste begränsas eller hastigheten på ett banavsnitt sänkas, som frågan får uppmärksamhet.
Det större reparationsbehovet har börjat åtgärdas under de två senaste regeringsperioderna. Det eftersatta underhållet, dvs. reparationsskulden, hade blivit så betydande att det ansågs nödvändigt att inleda ett särskilt reparationsskuldprogram när Sipiläs regering inledde sin verksamhet. Även Rinnes och Marins regeringar har fortsatt att minska reparationsskulden, fastän man har avstått från själva programmet.
Hela trafiksystemet omfattas av den nya planen
Den nya 12-åriga planen (pdf) innebär att man har ett verktyg med vilket man kan utveckla trafiksystemet på lång sikt på ett bättre sätt än tidigare. Avsikten är att uppdatera den nu färdigställda planen med fyra års mellanrum, så att de nya riksdagarna och regeringarna har möjlighet att ta ställning till planen. Målet torde dock vara att man på något sätt förbinder sig till den lagstadgade planeringen för hela 12-årsperioden. De större investeringsprojekten är vanligtvis sådana att de sträcker sig över flera regeringsperioder, eftersom det i allmänhet tar en längre tid än fyra år att planera och färdigställa ett trafikprojekt.
Det som är nytt i planen är att man planerar hela trafiksystemet i stället för enbart trafiknätet. Alla former av trafik ingår: person- och godstrafik, trafiknät och tjänster. Det här grundar sig på tanken att trafik och rörlighet är en tjänst och inte bara fysisk infrastruktur, vilket tyvärr ofta har varit fallet tidigare. Vi får hoppas att trafiksystemtänkandet kan bli verklighet, eftersom det är fråga om en förändring av ett synsätt som verkligen gagnar samhället.
Målet är att utarbeta ett finansieringsprogram för hela perioden – även konsekvenserna utvärderas
En annan nyhet är att man strävar efter att utarbeta ett finansieringsprogram för hela planeringsperioden. Det kan dock bli problematiskt att ta med sådan finansiering i planeringen som inte är statlig, eftersom den är ännu svårare att planera än den statliga. Det uttalade målet med planen är också att bättre än tidigare använda EU-finansiering; tillvägagångssätten kommer att ändras för att det här ska kunna genomföras.
Även kommunernas åtgärder och finansiering har stor betydelse för trafiksystemet. Variationen mellan kommunerna är dock stor i olika delar av landet. De stora stadsregionerna förbinder sig till att genomföra stora projekt i trafiknätet genom MBT-avtal för markanvändning, boende och trafik, varvid åtminstone de ekonomiskt mest betydande projekten uppmärksammas.
En annan ny och positiv sak är att konsekvensbedömningen av planen systematiskt ingår i planeringen. Ett sådant förfarande skapar förutsättningar för att fatta beslut om mer omfattande helheter på basis av information. Utvecklingen av trafiksystemet har naturligtvis också en politisk dimension.
Världen är inte färdig ens i planeringsskedet
Det bekymrar mig en smula att man kanske står inför samma problem som förut i slutskedet av den 12-åriga trafiksystemplanen, trots att den är så heltäckande. Nyinvesteringar är intressanta, men underhållet ses som ett nödvändigt ont.
När riksdagen har tagit ställning till planen har Trafikledsverket till uppgift att ”utifrån planen och målen i den strategiska lägesbilden för trafiknätet utarbeta ett investeringsprogram för statens trafikledsnät för de följande 6–8 åren”. Termen strategisk lägesbild, som kommunikationsministeriet använder i sitt meddelande, torde åtminstone delvis avse den politiska visionen som gör sig gällande under redogörelsens behandling. Riksdagen framställer sin ståndpunkt till planen; trafiknätet har av tradition varit en fråga som man gärna tar ställning till. När Trafikledsverkets investeringsprogram har blivit klart, kommer det att användas redan i det här årets budgetberedning.
Även om det hela utmynnar i ett investeringsprogram, skulle det vara viktigt att hela systemets och trafiknätets synvinkel avspeglas i all verksamhet. Åtminstone borde trafiknätets reparationsbehov beaktas i investeringsprogrammet. Å andra sidan, om och när den totala finansieringen slås fast på förhand, bör man också beakta bastrafikledshållningens behov inom programmets ramar. Nätet kan inte användas om man inte ser till att det är farbart och i skick. Det här sambandet kommer att kvarstå även i framtiden.
Att hantera en omfattande helhet är alltid svårt. Därför är det bra att planeringen görs på ett övergripande och långsiktigt sätt – och när man är nere på detaljnivå finns det skäl att ständigt påminna sig om helhetsplaneringens ramar. Förvaltningen av trafiknätet innebär att den betraktas som en helhet. Nybyggen kan enbart utföras i den mån som det finns resurser för att underhålla framtidens nät.
