Konjunkturläget i Finland har försämrats och utsikterna är svaga. Den finländska offentliga skulden har ökat i synnerhet sedan finanskrisen. Med sin finanspolitik strävar regeringen efter att stärka de offentliga finanserna och dämpa skuldsättningen. Det är dock osannolikt att målen uppnås. Rambeslutet för valperioden motsvarar inte riktlinjerna i regeringsprogrammet och utgifterna i utgiftsramen har presenterats på ett otydligt sätt.
Rapporten om övervakningen av finanspolitiken innehåller en bedömning av regel- och målsituationen, efterlevnaden av statens utgiftsram och finanspolitikens dimensionering. I rapporten granskas också delfaktorerna i skuldsättningen inom de offentliga finanserna, realismen i de ekonomiska prognoserna samt den reform av det finanspolitiska regelverket och den skuldhållbarhetsanalys som Europeiska kommissionen föreslår.
Konjunkturnedgången har fortsatt i Finland under innevarande år och utsikterna är svaga. Hög inflation, högre räntor än tidigare, följderna av Rysslands anfallskrig och den allmänna osäkerheten bromsar ekonomin. Återhämtningen 2024 kommer sannolikt att vara långsam och skör. Riskerna för en allt sämre ekonomisk utveckling har ökat. Finansministeriets prognos, som ligger till grund för budgetpropositionen, är som helhet betraktad realistisk. Finanspolitikens nivå är kontracyklisk, dvs. något stimulerande i det negativa konjunkturläget under prognosåren 2023–2024.
Den offentliga sektorn i Finland undantaget arbetspensionsanstalterna har skuldsatt sig i synnerhet efter finanskrisen 2008. Den viktigaste faktorn bakom skuldsättningen är det negativa nominella saldot. I Finland har den effektiva realräntan på den offentliga sektorns bruttoskuld utvecklats gynnsamt jämfört med BNP-volymens förändring, och detta har minskat skuldens förhållande till BNP. Realräntan har dock redan börjat stiga.
Regeringens finanspolitik syftar till att stärka de offentliga finanserna och vända skuldutvecklingen. I ljuset av de senaste prognoserna är det osannolikt att regeringens mål uppnås. Regeringens åtgärdshelhet, som syftar till att stärka de offentliga finanserna med sex miljarder euro, täcker endast en del av regeringens finanspolitiska beslut. Om investeringsprogrammet genomförs i enlighet med regeringsprogrammet, förs de offentliga finanserna längre bort från regeringens målsatta utvecklingsspår. Därtill innehåller regeringsprogrammet inga skattemål eller andra offentliga inkomstmål som skulle stödja uppnåendet av målet för det strukturella saldot 2027. Risken är att åtgärder utanför åtgärdshelheten på sex miljarder euro väsentligt minskar den stärkande effekten av regeringens hela finanspolitik på de offentliga finanserna. Uppnåendet av målet för det nominella saldot förutsätter sannolikt ytterligare åtgärder och en breddning av åtgärdsurvalet.
Den ramnivå som regeringen fastställt för valperioden motsvarar inte till alla delar riktlinjerna i regeringsprogrammet och de utgifter som ingår i den har presenterats på ett otydligt sätt. Regeringens investeringsprogram har endast delvis inkluderats i utgiftsramen. Med undantag av investeringsprogrammet har valperiodens ramregel dock utformats så att den garanterar att utgiftsnivån upprätthålls på den nivå som regeringen beslutat.
EU:s finanspolitiska regelverk har blivit en komplicerad helhet. Det centrala innehållet i den reform av regelverket som EU-kommissionen föreslår är att regelefterlevnaden skulle följas upp på basis av en medlemslandsspecifik begränsning av nettoutgifterna. Nettoutgiftsspåret skulle grunda sig på en skuldhållbarhetsanalys. Skuldhållbarhetsanalysens detaljerade innehåll, bakgrundsantaganden och tillämpningssätt i den nya regelramen har ännu inte slagits fast. Enligt den finanspolitiska överakningens utvärdering ska i synnerhet bakgrundsantagandena väljas ut omsorgsfullt, eftersom de inverkar betydligt på hurdan anpassningsbana analysen tar fram för medlemsländerna. De kalkyler som ligger till grund för analysen har publicerats jämsides med rapporten.
Tilläggsuppgifter
