Utifrån Statens revisionsverks granskning har universitetens ekonomiska ställning, sett till likviditeten och soliditeten, varit mycket bra de senaste åren.
Statens revisionsverk har granskat universitetens statsfinansiering. De senaste åren har universitetens likviditet klart överskridit det mål som ställdes i det inledande skedet av universitetsreformen 2010. Det målsatta värdet för likviditet (quick ratio) var 1,5, medan det realiserade värdet har varierat mellan 2 och 5 för flera universitet, beroende på hur placeringstillgångarna har beräknats. Soliditetsmålet på 60 procent, som beskriver soliditeten, har också överskridits klart: den realiserade soliditetsgraden har varit 80–90 procent i flera universitet.
”Undervisnings- och kulturministeriet bör som en del av högskolepolitiken i nästa fas fastställa vilken ekonomisk ställning universiteten nu ska försöka nå. Utifrån detta är det möjligt att fastslå hur stor statsfinansiering och hur stora statliga kapitalinvesteringar som behövs. Dessutom gäller det att säkerställa att universiteten och Undervisnings- och kulturministeriet beräknar och tolkar data om den ekonomiska ställningen enligt samma principer”, säger Harri Myllyoja, ledande redovisningsrevisor på Statens revisionsverk.
Det blev enklare att jämföra universitetens ekonomiska ställningar 2017 när Undervisnings- och kulturministeriet fastslog att universitetens placeringstillgångar skulle behandlas med enhetliga metoder. Finansieringen av universiteten bygger främst på statlig basfinansiering, som uppgick till 1,8 miljarder euro 2017. Dessutom finansierades universiteten av Finlands Akademi med 0,3 miljarder euro och av Business Finland (tidigare Tekes) med 0,12 miljarder euro.
De koder som universiteten numera använder vid ekonomiförvaltningen har bidragit till att förenhetliga förfarandena för ekonomiuppföljning och innehållet i de uppgifter som ska ingå i boksluten. Utifrån Statens revisionsverks granskning använder universiteten statsfinansieringen på ett ändamålsenligt sätt och rapporterar om användningen av finansieringen till finansiärerna.
Universitetens kostnadsstrukturer varierar. I flera universitet utgör dock de allmänna kostnaderna, till exempel kostnaderna för förvaltning, stödtjänster och lokaler, 70–90 procent av de direkta kostnaderna. Det innebär att i snitt närmare hälften av det eurobelopp som i statsbudgeten har anvisats för forskning används för andra utgifter än direkta forskningsutgifter.
”När riksdagen beslutar om statsbudgeten, bör den få riktiga och tillräckliga uppgifter om hur den forskningsfinansiering som betalas från statsbudgeten i verkligheten fördelas i universiteten, påpekar Myllyoja.
Tilläggsuppgifter
