Den offentliga diskussionen om jordbruket eller dess ekonomiska situation har i allmänhet en ganska negativ ton. I nyheterna får vi med jämna mellanrum höra att jordbruket inte är lönsamt och att framtiden ter sig ännu mörkare, att gårdarna upphör med sin verksamhet och att det inte är lätt att hitta arbetskraft för det tunga arbetet. Denna bild har faktiskt inte förändrats på flera årtionden. Därför väcker redan den i sig förvirring: hur är en sådan bestående situation möjlig?
Skribent
Gårdar som utvidgar produktionen och investerar i den är i en central ställning när det gäller jordbrukets och matproduktionens framtid. Bland dessa gårdar ser jordbruket delvis mycket annorlunda ut än vad den dåliga allmänna bilden antyder. Jordbruket är också lönsamt och skapar välfärd.
Revisionsverkets ambition var att utreda hur väl investeringsstöden uppnår de mål som ställts upp för dem, dvs. att förbättra jordbrukets och gårdarnas lönsamhet och konkurrenskraft. Stödens effekt kunde inte utredas ordentligt, eftersom olika problem uppstod i statistikföringen och sammanställningen av stöd- och skatteuppgifter. Vid revisionen framkom dock många intressanta synpunkter på jordbruket och investeringarna.
Jordbruket är lönsamt
När man granskar de gårdar som får investeringsstöd[1] märker man överraskande nog att jordbruket är lönsamt. Åtminstone bland de investerande gårdarna. De investerande gårdarna, som ska uppge lönsamhetskoefficienten vid ansökningstidpunkten i sin investeringsansökan[2], var i genomsnitt lönsamma och hade lönsamhetskoefficienten 1. Under de senaste årtiondena har jordbrukets genomsnittliga lönsamhetskoefficient varit cirka 0,5.
Ännu intressantare är att gårdens investeringsaktivitet påverkar dess lönsamhetskoefficient. Ju oftare gården har investerat under sjuårsperioden i fråga, desto tydligare är effekten. Bilden av sambandet mellan antalet investeringar och lönsamheten åskådliggör tydligt korrelationen.
Olönsam verksamhet ska inte få stöd och lönsam verksamhet behöver inte stöd?
Jordbrukets svaga lönsamhet eller egentligen olönsamhet är en av grunderna för den allmänna jordbrukspolitiken. Jordbruket stöds på basis av odlingsarealen och antalet djur. Utöver det finns det andra stöd som syftar till att påverka bland annat miljöns tillstånd eller djurens välbefinnande. Utöver stöden för den egentliga verksamheten finns även investeringsstöd. Målet för investeringsstöden är att förbättra jordbrukets konkurrenskraft och lönsamhet.
Det grundläggande problemet med företagsstöd återspeglar också på ett bra sätt situationen för jordbruksstöden: borde man bevilja stöd till företag som har lönsamhetsproblem eller till företag som är lönsamma och kanske därför inte behöver stöd? Bland jordbruksföretagen verkar det finnas en framträdande grupp som satsar på framtiden, investerar och kan agera lönsamt i den nuvarande verksamhetsmiljön. Detta lovar gott även för deras framtid.
När det gäller investeringsstödspolitiken väcks dock frågan om investeringsstöden behövs och hur stöden ska riktas. I ganska många branscher har det skett en motsvarande strukturutveckling där företagen ökar i storlek och verksamheten koncentreras. I företagsstöden ingår knappt längre några allmänna investeringsstöd för expansion av grundläggande verksamhet. När stöd beviljas försöker man uppnå andra fördelar än att enbart påskynda en investering. Det kan till exempel handla om regionalpolitik och stöd till glesbygden. I allmänhet anses det vara acceptabelt eller effektivt att främja nya innovationer och beakta miljön i investeringarna.
Jordbrukets investeringar inriktas inte baserat på regionalpolitik eller innovation. I praktiken får alla sökande stöd och de objekt som stöds representerar normala produktionsmetoder inom branschen. De ger således inga särskilda externa fördelar och de har inte som mål att främja utvecklingen av processer eller produktionssätt inom branschen. Då de jordbruksföretag som investerar dessutom redan är lönsamma, är investeringsstödets effekt på investeringarna inte nödvändigtvis särskilt stor.
I en normal verksamhetsmiljö skulle lönsamma företag rätt så snabbt ta över marknaden från olönsamma företag. Inom jordbruket bromsas denna utveckling av det allmänna jordbruksstödet, som alla i praktiken får. Det torde göra det långsammare att lämna branschen. Nya investeringar kan inte heller uppstå annat än i den takt som det finns plats på marknaden. Detta tar sig i praktiken uttryck så att ett jordbruksföretag som gör investeringar i allmänhet redan har ett avtal om försäljning av produktionen till förädlingsindustrin.
Det skulle till och med kunna vara fördelaktigt för de jordbruksföretag som satsar på framtiden om det allmänna jordbruksstödet skulle försvinna eller minska. Deras möjligheter att expandera skulle förbättras, eftersom strukturutvecklingen skulle försnabbas i en sådan situation.
Ur samhällets perspektiv innebär det nuvarande systemet åtminstone en risk för att stöden är ineffektiva. Möjligheten till motsatta effekter är stor. Som helhet förverkligas inte heller marknadsmekanismen ordentligt, trots att man i huvudsak redan har avstått från stöd som är direkt bundna till produktionsmängden. Investeringsstöden i sin tur riskerar att höja priset på investeringar inom jordbruket. Samma fenomen syns i det allmänna jordbruksstödet, som håller åkerpriset högt.
Vad kan man göra?
Det sammanlagda beloppet av jordbruksstöden är stort och även investeringsstöden utgör en betydande satsning på att utveckla näringslivet. Det är viktigt att medlen används effektivt. Vi behöver åtminstone bättre information om effekterna av de olika jordbruksstöden och i synnerhet om effekterna av stödkombinationer. Stöden har under en lång tid utvecklats till en helhet där det är svårt att bedöma deras betydelse. Det vore bra om så mycket som möjligt av stödet skulle riktas till en planerad grupp – i allmänhet alltså till de aktiva jordbrukarna – och att det skulle ge önskade effekter.
Vad beträffar investeringsstöden för jordbruket finns det en tydlig och relativt snabb möjlighet till förbättring eller effektivisering. Liksom i fråga om övriga företagsstöd skulle man även i fråga om investeringsstöden kunna använda uppkomsten av nya innovationer och produktionssätt som inriktningsgrund. Det sammanlagda beloppet av investeringsstöden för jordbruket är så stort att det säkert skulle ha betydelse för Finlands matproduktion. I synnerhet när det gäller exportinriktad produktion är Finlands konkurrensfördelar i den nuvarande produktionen inte särskilt goda.
Referenser
[1] Revisionsmaterialet bestod av alla gårdar som har ansökt om investeringsstöd under stödperioden 2015–2022.
[2] Lönsamhetskoefficienten är en indikator som används inom jordbruket och som beskriver hur väl verksamheten genererar ränta på investerat kapital och lön för arbetsinsatsen. Värdet 1 på koefficienten beskriver en situation där ränte- och lönekravet uppfylls.
