Trots att antalet gårdar minskar, upphör inte matproduktionen i Finland. Hurdana gårdar fortsätter sannolikt sin verksamhet och är investeringsstödet i sin nuvarande form det effektivaste sättet att utveckla dessa gårdar?
Det minskande antalet gårdar och jordbrukets svaga lönsamhet i allmänhet har ofta lyfts fram i offentligheten. Diskussioner har inte förts i lika stor utsträckning om huruvida lönsamhetsproblemen verkligen gäller alla gårdar och vad det minskande antalet gårdar berättar om jordbrukets struktur i övrigt.
Vi granskade närmare de gårdar som fick investeringsstöd av staten under föregående programperiod (2015–2022). De gårdar som investerar kan oftast antas vara gårdar som åtminstone har för avsikt att fortsätta sin verksamhet och därmed ger de kanske också en sanningsenligare bild av det framtida jordbrukets struktur än den befintliga övriga statistiken.
Matproduktionen koncentreras till stora och lönsamma enheter
Jordbruket har förändrats och förändras fortfarande i och med jordbrukets strukturutveckling. Vår revision visade att ett minskande antal gårdar inte innebär att jordbruket upphör helt och hållet i Finland utan att gårdarna koncentreras till allt större enheter. De gårdar som fortsätter sin verksamhet är för det första stora och för det andra lönsamma. Antalet stora gårdar på över 100 hektar har ökat i alla regioner under de senaste tio åren. Detta innebär att fastän de små gårdarna skulle upphöra med sin verksamhet, förblir odlingsarealen i stort sett densamma.
Gårdarna – i synnerhet de stora gårdarna – koncentreras också till vissa regioner. Djurproduktionen (till exempel mjölkgårdar, produktion av fjäderfäkött, svinhushållning) är redan nu i huvudsak koncentrerad till västra Finland och Norra Savolax. Största delen av investeringsstödet har riktats till dessa regioner. Detta skulle kunna peka på att i framtiden koncentreras produktionen till dem i ännu högre grad än i nuläget.
Det finns säkert många faktorer som påverkar den regionala koncentrationsutvecklingen, såsom traditionerna i området, de förutsättningar som klimatet och marken skapar för jordbruket samt befolkningens åldersstruktur. Efter en tid kommer djurproduktion sannolikt inte längre att bedrivas överallt i Finland. Redan nu omstrukturerar mindre mjölkboskapsgårdar sin verksamhet och börjar odla spannmål och växter.
Utvecklingen kommer säkert även i fortsättningen att påverkas av att förädlingsindustrin redan nu i betydande utsträckning är koncentrerad till de regioner där djurproduktionen finns – en effektiv produktion har sannolikt attraherat industri och på motsvarande sätt kan industrin fungera som en kraft som håller kvar jordbruket i regionen. Å andra sidan kan klimatförändringen, digitaliseringen och den tekniska utvecklingen samt statens stödpolitik skapa förutsättningar och möjligheter för en ny slags och också innovativ produktion.
Utifrån detta material har de stora gårdarna i vilket fall som helst bättre förutsättningar att vara konkurrenskraftiga i den nuvarande verksamhetsmiljön. Gårdar som fått investeringsstöd är till största delen lönsamma oavsett region eller produktionsinriktning. Detta kan inte förklaras endast med gårdarnas storlek eller den geografiska koncentrationen, utan sannolikt också med gårdarnas företagsform som skapar bättre förutsättningar för lönsam verksamhet.
Från familjedrivna gårdar till aktiebolag
Enligt vår revision är en investerings- och framtidsorienterad gård allt oftare en gård som drivs i form av ett aktiebolag. Andelen gårdar som drivs som aktiebolag av alla gårdar har fördubblats under de senaste tio åren. Andelen gårdar som drivs som aktiebolag utgör 3,1 procent av alla gårdar i landet, men av de gårdar som har investerat är andelen betydligt större. Bland de investerande gårdarna är aktiebolagen klart överrepresenterade i förhållande till fördelningen i hela landet. (se bilden nedan).
Gårdar som drivs som aktiebolag är lönsammare än gårdar som har en annan företagsform. I takt med att den företagarinkomst som sökandena uppgett har ökat, har också andelen sökande i aktiebolagsform ökat. Ett bra exempel är till exempel gårdar med växthusodling och produktion av fjäderfäkött, där nästan alla gårdar som beviljats investeringsstöd var aktiebolag, och både lönsamheten och företagarinkomsten låg på en betydligt högre nivå än inom andra produktionsinriktningar. I ljuset av siffrorna om lönsamheten och företagarinkomsten verkar de aktörer som är aktiebolag också klara sig bättre i den nuvarande verksamhetsmiljön än aktörer som har en annan företagsform.
De gårdar som drivs som aktiebolag koncentreras till precis samma regioner som största delen av gårdarna och i synnerhet till samma regioner som de stora gårdarna verkar koncentreras till. Utöver de orsaker som presenteras ovan kan till exempel företagartraditionen i västra Finland stärka koncentrationsutvecklingen. På familjedrivna gårdar är det ofta generationsväxlingen och att hitta någon som tar över som är utmaningen, medan ägarbytena är annorlunda till sin natur inom verksamhetsmodellen med aktiebolag.
I takt med att gårdarnas storlek och form ökar torde också kompetenskraven förändras. Då är det också avgörande att det finns lämplig utbildning för branschen och att utbildningen motsvarar kompetenskraven för moderna jordbruksföretag som genererar vinst.
Investeringsstödet skulle kunna ha större effekter än i nuläget
Statsstödet har motiverats med att det inte finns någon marknadsbaserad finansiering för investeringar inom jordbruket och att gårdar som redan i utgångsläget lider av lönsamhetsproblem inte självständigt kan göra investeringar som är viktiga för utvecklingen av produktionsstrukturerna. Om den statliga finansieringen inte fanns, skulle det med andra ord inte finnas finansiering för investeringsprojekt till samma belopp eller på samma villkor på den fria finansmarknaden. Mervärdet av statens roll i genomförandet av investeringsprojekt har varit rent finansiellt.
Det statliga investeringsstödet har varit ytterst viktigt då traditionella familjedrivna gårdar har gjort investeringar och det inte har funnits marknadsbaserad finansiering för investeringarna till samma belopp eller på samma villkor. Bilden ovan av framtidens jordbruksstruktur ger dock en mycket annorlunda uppfattning om framtidens jordbruksföretagare. På basis av vår revision är de gårdar som investerar lönsamma, det beviljade investeringsstödet riktas redan till betydande delar till aktörer i aktiebolagsform och de gårdar som investerar är relativt stora mätt med företagarinkomsterna. Förmodligen kräver lönsam affärsverksamhet på stora gårdar som drivs som aktiebolag att företagarna har en annan kompetens än på små gårdar som drivs som familjejordbruk.
Man kan med fog fråga sig om jordbrukets strukturutveckling har kört förbi stödbehovet och de mål som ställts upp för stödet. Enligt vår revision investerar många stora (mätt med företagarinkomsten) gårdar (som ofta också är aktiebolag) fler än en gång bara under en programperiod. Som mest hade man fått investeringsstöd så många som 38 gånger under en programperiod. Stora gårdar utvecklar sannolikt sin verksamhet kontinuerligt och investeringsbehov uppstår upprepade gånger, men behovet av statsstöd är säkert inte detsamma som hos små näringsidkare.
Den nuvarande investeringsstödspolitiken uppmuntrar till investeringar i byggnader och konstruktioner, men tänk om statsfinansieringens mervärde skulle vara resultatet av något icke-finansiellt värde som man inte kan åstadkomma med privata pengar? Skulle gårdarna till exempel ha behov av investeringsstöd som inriktas på nya tekniker och innovationer, vilket skulle innebära att den statliga finansieringen vore en katalysator för utveckling och spridning av information, kompetens och innovationer?
Tanken på samhällsnyttiga investeringar, där man utöver eller i stället för egentlig ekonomisk nytta åstadkommer sådana samhälleliga fördelar som inte kan uppnås med privat finansiering, representerar samma tankesätt. En effektiv användning av investeringsstöden för jordbruket förutsätter åtminstone att detta icke-finansiella värde förtydligas samt att principerna för inriktning av stödet preciseras.
