I EU:s nya regelverk är förändringen i skuldkvoten viktigare än själva nivån på skuldkvoten. Behovet av anpassningar är stort eftersom Finlands skuld förutspås öka under de kommande åren.
Kirjoittajat
Syftet med Europeiska unionens nya finanspolitiska regler är att minska offentliga sektorns skuldkvot (skulden i förhållande till bruttonationalprodukten). På så sätt strävar man efter att skulden ska vara på en nivå som är rimligare i förhållande till storleken på ekonomin. Det skulle vara lättare att förvalta en mindre skuld med tillgängliga inkomster, till exempel skatter. En mindre skuld skulle också ge en värdefull marginal för att stimulera ekonomin tillräckligt i djupa kriser.
Målet med de förnyade reglerna är att försöka få skulden att minska genom att beräkna skillnaden mellan inkomsterna och utgifterna, vilket skulle få den offentliga skuldkvoten att minska. I praktiken beräknas utifrån inkomsterna och utgifterna i de offentliga finanserna en nettoutgiftsbana som kan härledas från skuldhållbarhetsanalysens resultat (Debt Sustainability Analysis, DSA). I de nya reglerna måste nettoutgiftsbanan uppfylla vissa villkor för att skuldkvoten ska sjunka och vara på en hållbar nivå i fortsättningen.
Skuldnivåerna nedåt
Ett av villkoren, den så kallade skyddsmekanismen för skuldhållbarhet (Europeiska unionen, 2024a, artikel 7.1), begränsar utvecklingen av skuldkvoten redan under de närmaste åren. Enligt reglerna måste skulden under anpassningsperioden (4–7 år) minska med i genomsnitt 0,5 procentenheter per år om skulden är 60–90 procent av bruttonationalprodukten. Om skulden däremot överstiger 90 procent av bruttonationalprodukten måste den minska med i genomsnitt 1 procentenhet per år under anpassningsperioden.
Tanken är att skuldnivåerna snabbt ska kunna sänkas om de har blivit för höga. Skyddsmekanismen för skuldhållbarhet är inte det enda villkoret som används i analysen, men den är bindande eftersom den medför det strängaste anpassningskravet.
Finland vs. Österrike
Det anpassningsbehov som de nya finanspolitiska reglerna förutsätter har också beräknats för Finland. Darvas m.fl. har replikerat Europeiska kommissionens beräkningsmetod som beskrivs i kommissionens publikation. Enligt Darvas beräkningar utgör villkoret för en minskning av skulden, dvs. skyddsmekanismen för skuldhållbarhet, ett begränsat villkor för Finland, eftersom
• Finlands skuldnivå är hög, dvs. över 60 procent
• Finlands skuldkvot förutspås öka mycket snabbt och
• Finland inte är med i förfarandet vid alltför stora underskott (Excessive Deficit Procedure, EDP).
Enligt beräkningarna binder skyddsmekanismen för skuldhållbarhet inte bara Finland, utan även Österrike. Österrikes skuld överstiger också 60 procent av bruttonationalprodukten. I likhet med Finland är Österrike inte med i EDP-processen och skyddsmekanismen för skuldhållbarhet är ett bindande villkor i analysen även beträffande Österrike. När dessa två länder jämförs under anpassningsperioden på fyra år (2025–2028), är den anpassning som krävs av Österrike dock betydligt mindre än Finlands. Varför?
Orsaken till detta är att Finlands skuldkvot förutspås öka betydligt snabbare än Österrikes. I EU:s nya regelverk är förändringen i skuldkvoten alltså mycket viktigare än själva nivån på skuldkvoten. I scenariot för oförändrad politik förutspås Finlands skuldkvot öka med 12,7 procentenheter under perioden 2025–2028. Skyddsmekanismen för skuldhållbarhet förutsätter emellertid att Finlands skuldkvot borde minska med 2 procentenheter fram till slutet av anpassningsperioden (se figur 1). Skillnaden mellan målet och scenariot för oförändrad politik är 14,7 procentenheter. I Österrike är motsvarande skillnad endast 4,7 procentenheter.
Figur 1: Prognoser för Finlands och Österrikes skuldkvot. Källa: Darvas m.fl. samt Striflers och Kangasrääsiös beräkningar.
Anpassningar behövs
Tolkningen är att Finlands skuldkvot inte börjar minska av sig själv utan det krävs mycket för att detta ska ske. Det behövs antingen en snabb ekonomisk tillväxt eller stora anpassningar. Eftersom den ekonomiska tillväxten i Finland förutspås vara långsam framöver – vilket har varit fallet efter finanskrisen – är det återstående alternativet att göra stora anpassningar av de offentliga finanserna.
Enligt Europeiska kommissionens preliminära beräkningar skulle de nödvändiga anpassningarna uppgå till cirka 1,6 procentenheter per år, vilket motsvarar en anpassning på över fyra miljarder euro per år. De slutliga anpassningsbehoven som reglerna förutsätter fastställs dock utifrån kommissionens bedömning. Även den stock-/flödesjustering som ingår i skuldhållbarhetsberäkningarna har lagts fram som en orsak till varför anpassningsbehovet bedöms som stort.
Läs andra delen av bloggen som handlar om stock-/flödesjusteringen: ”Arbetspensionssystemet i Finland beaktas mer realistiskt än tidigare i skuldberäkningarna i EU:s finanspolitiska regelverk”.