Det råder stora regionala skillnader i mentalvårds- och missbrukartjänsterna för unga beträffande tjänsternas innehåll och omfattning, hur vården genomförs och beträffande resurserna. I fortsättningen borde social- och hälsovårdsministeriet samt välfärdsområdena, Helsingfors stad och HUS-sammanslutningen säkerställa regional likvärdighet.
Temat för revisionen var hur mentalvårds- och missbrukartjänsterna för unga fungerar på basnivå, inom den specialiserade sjukvården, elevhälsan och socialvården. Tjänsternas ändamålsenlighet bedömdes med tanke på tillgången, tillgängligheten och samordningen.
Psykiska störningar hos unga har ökat på 2020-talet. Psykiska problem och missbruksproblem hos unga har långvariga verkningar och ökar avsevärt antalet unga som slås ut från utbildning och arbetsmarknaden. De direkta och indirekta kostnaderna för psykiska störningar i Finland uppgår till och med till över tio miljarder euro per år.
Enligt lagstiftningen borde social- och hälsovårdstjänsterna vara lika för alla i hela landet. Enligt revisionen finns det stora skillnader när det gäller innehållet i och omfattningen av mentalvårds- och missbrukartjänster för unga på basnivå. Det finns stora skillnader och även brister i synnerhet när det gäller missbrukartjänster som är riktade till unga. Inom den ungdomspsykiatriska specialiserade sjukvården är skillnaderna betydande när det gäller kostnaderna, antalet besök per patient, hur snabbt vården är tillgänglig, avdelningsvårdens roll och beläggning samt användningen av köpta tjänster.
Även åldersgränserna för mentalvårds- och missbrukartjänster för unga varierar betydligt mellan områdena. Åldersgränserna grundar sig mycket sällan på den medicinska synen på ungdomstiden. Social- och hälsovårdsministeriet samt välfärdsområdena, Helsingfors stad och HUS-sammanslutningen borde säkerställa att tjänsteutbudet och åldersgränserna i fortsättningen är enhetligare än för närvarande på regional nivå.
Köpta tjänster orsakar betydande kostnader för välfärdsområdena. Omsättningen på tjänsteproducenter gör enligt välfärdsområdena vården osammanhängande och äventyrar kontinuiteten i vården. Särskilt inom den ungdomspsykiatriska specialiserade sjukvården upplevs kvaliteten ibland som dålig i förhållande till kostnaderna och arbetet upplevs som ineffektivt. Social- och hälsovårdsministeriet samt välfärdsområdena, Helsingfors stad och HUS-sammanslutningen borde säkerställa att man vid användningen av köpta tjänster sörjer för kontinuiteten i vården, tjänsternas kvalitet och kostnadsnyttoeffekten.
Tilläggsuppgifter
