Engagemanget i de finanspolitiska reglerna är viktigare än enstaka numeriska mål
EU:s finanspolitiska regler reformerades 2024 därför att de tidigare reglerna var bristfälliga på många punkter. I reformens centrala mål ingick att stärka medlemsländernas engagemang och öka det nationella ägarskapet avseende reglerna. Politikernas och folkets engagemang och ägarskap är väsentliga förutsättningar för en effektiv regelefterlevnad – den största utmaningen när det gäller den gamla regleringen var just den svaga efterlevnaden.
För att stärka ägarskapet ligger fokus i den nya EU-regelramen på den landsspecifika dimensionen. Trots att välkända nyckeltal kvarstår i regelramen, såsom skuldkvoten på 60 procent och underskottet på 3 procent i förhållande till BNP, är den underliggande skuldhållbarhetsanalysen och de indikatorer som ska följas nu mer landsspecifika. Detta gör reglerna mer realistiska och ökar sannolikheten för att de följs. EU förutsätter också bestämmelser i medlemsstaternas lagstiftning som stärker det nationella engagemanget i de gemensamma målen, såsom att minska skuldsättningen.
EU:s bestämmelser ska införlivas i finsk nationell lagstiftning senast i slutet av 2025. I slutet av juni publicerade regeringen ett utkast till nationella bestämmelser som i stort sett överensstämmer med EU:s bestämmelser. Villkoret för skuldminskningstakten i utkastet liknar EU:s skyddsmekanism för skuldhållbarhet, men är strängare. På samma sätt är det långsiktiga målet en skuldkvot på 40 procent i stället för EU:s gräns på 60 procent.
I diskussionerna den senaste tiden har uppmärksamheten ofta legat på just dessa siffror. Är målet eller villkoret för minskningstakten för strikt eller lämpligt? Bör skuldmålet vara 40 procent enligt förslaget i utkastet, eller skulle EU:s 60 procent vara tillräckligt som ett rimligt riktmärke? Alternativ har också lagts fram – vart och ett med goda argument, men också med motargument.
Om man fokuserar för mycket på enskilda siffror finns det en risk för att diskussionen leder in på sidospår. Det är mycket viktigare att bestämmelserna åtnjuter ett brett politiskt stöd och engagemang över partigränserna. Det är bra att komma ihåg att nationella bestämmelser är underkastade befintliga EU-regler, som har överenskommits och måste följas. Redan under våren tvingades Finland att åberopa en nationell undantagsklausul på grund av säkerhetsläget för att få flexibilitet i förhållande till EU-reglerna.
Viktigare än enskilda numeriska mål är med andra ord gemensam förståelse för bestämmelsernas nödvändighet, politiskt engagemang och nationellt ägarskap. Detta är det enda sättet att säkerställa en hållbar och konsekvent efterlevnad av reglerna och över lag att få skuldkvoten att minska.