Nettoskulden hjälper till att tolka förändringar av den offentliga skulden
I nyhetsrubrikerna avser skuldbeloppet nästan alltid bruttoskulden. Bruttoskulden är ett mått som fastställts i EU-reglerna. Att bruttoskulden ökar innebär dock inte att de offentliga finansernas nettoskuldställning försämras på motsvarande sätt. Därför behövs nettoskulden som komplement till bruttoskulden.
Revisionsverket publicerade i slutet av 2024 en granskning av den offentliga skulden. Enligt en nyligen slutförd uppföljning av granskningen har Finansministeriet genomfört rekommendationerna om att precisera prognosmetoderna och förbättra kommunikationen om dem. Samtidigt finns det skäl att återkomma till granskningens bredare budskap: det är klokt att tolka förändringar av den offentliga skulden också med hjälp av nettoskulden.
Den offentliga sektorns bruttoskuld är ett mått på skuldbeloppet men den beaktar inte de finansiella tillgångarna. Nettoskulden kompletterar bilden, eftersom i den dras tillgångarna av från skulden och den hjälper till att särskilja en underskottsdriven skuldsättning från situationer där skulden och de finansiella tillgångarna ökar samtidigt.
Det andra kvartalet 2025 ger ett exceptionellt konkret exempel på detta. Enligt Statistikcentralen ökade den offentliga sektorns bruttoskuld, dvs. EDP-skulden, som används i EU:s beräkning av alltför stora underskott, med 12,6 miljarder euro under det andra kvartalet 2025. Om man tittar enbart på bruttoskulden tedde sig ökningen av skulden mycket brant. Samtidigt, under det andra kvartalet 2025, ökade statens likvida medel från 6,5 miljarder euro till 12,4 miljarder euro (figur 1). Statens kassamedel ökade alltså med nästan 6 miljarder euro under ett kvartal, vilket betyder att en stor del av den nya skulden stannade i kassan. Eftersom de likvida medlen utgör offentliga finansiella tillgångar, försämrade inte den del av den nya skulden som stannade i kassan nettoskuldställningen.
Ökningen av de likvida medlen förklarar inte hela ökningen av bruttoskulden, utan den återstående andelen hänför sig bland annat till finansieringen av underskottet och till andra skuldpåverkande poster. Trots det täcker enbart ökningen av de likvida medlen nästan hälften av den exceptionellt stora kvartalsvisa förändringen av bruttoskulden. Motsvarande fluktuationer sågs också under coronakrisen. Enbart kassaförvaltningen kan alltså ha en betydande inverkan på bruttoskulden under enskilda kvartal.
Ett annat exempel på skillnaden mellan bruttoskulden och nettoskulden är ARA-räntestödslånen. I detta fall handlar det inte om kassaförvaltning under enskilda kvartal utan om en mer strukturell statistikföringsfråga. I statistiken läggs ARA-räntestödslånen till stats- och lokalförvaltningens skuld. Enligt Finansministeriets prognos är deras effekt på den offentliga skulden i år 21,7 miljarder euro. Bruttoskulden ökar, men samtidigt registreras en motsvarande finansiell tillgångspost för den offentliga sektorn.
Det föregående gör att ARA-räntestödslånen är ett särskilt belysande exempel. Räntestödslånen ändrar inte nettoskulden, eftersom de ökar den offentliga sektorns skuld och tillgångar i samma omfattning. Det handlar alltså inte om att posten inte skulle vara relevant för de offentliga finanserna. Det handlar om att enbart bruttoskulden ger en bristfällig bild av effekterna.
Lärdomen av de två exempel är densamma. Bruttoskulden behövs fortfarande, men den bör inte tolkas enskilt. Nettoskulden underskattar inte problemen i de offentliga finanserna. Under de senaste åren har skulden ökat också mätt med nettoskulden. Nettoskulden gör skulddiskussionen mer precis: när bruttoskulden ökar på grund av kassaförvaltningen eller statistikföringspraxisen, hjälper nettoskulden till att särskilja detta från en verklig nettoförsämring av skuldställningen.
De observationer som denna blogg bygger på och en mer detaljerad behandling av dem finns i revisionsverkets revisionsberättelse Prognosmetoder för den offentliga skulden (13/2024). I rapporten behandlas också andra poster som påverkar den offentliga skulden, såsom upphandlingen av F-35-jaktplan, kontantsäkerheter för derivat och det europeiska finansiella stabiliseringsinstrumentet.
