Mot en ny valperiod med bättre kunskapsunderlag för mål och vägval
En ny valperiod närmar sig och utarbetandet av regeringsprogrammet är ett viktigt tillfälle att lägga grunden för ett målinriktat beslutsfattande. Statens revisionsverks färska årsberättelse ger också revisionsbaserade insikter om hur kunskapsunderlaget för beslutsfattandet bör utvecklas inför den nya valperioden.
Hur ser då utgångsläget ut? Genom sina revisioner har revisionsverket granskat vilket kunskapsunderlag beslutsfattarna har haft tillgång till under den snart avslutade valperioden inom den finanspolitiken och klimatpolitiken.
Kartläggningarna av utgifter och skatter 2023 var ett steg framåt, men osäkerheter förblev dolda
Vi börjar med de positiva iakttagelserna om finansministeriets kartläggningar av utgifter och skatter från 2023. De fanns tillgängliga i början av regeringsperioden och har också kunnat utnyttjas under periodens gång. Kartläggningarna, som innehöll konsekvensbedömningar, uppskattningar av åtgärdernas omfattning eller enbart beskrivningar, omfattade hela den offentliga ekonomins inkomster och utgifter – alltså inte bara statens eller statens budgetekonomis inkomster och utgifter. Även merparten av skattestöden kartlades, om än inte alla. Kartläggningarna presenterade ett stort antal konkreta åtgärder för att stärka de offentliga finanserna. Den nuvarande regeringen har alltså haft ett bättre underlag för det finanspolitiska beslutsfattandet än någon tidigare regering.
Men vi hittade också sådant som behöver förbättras. De åtgärder som finansministeriet identifierade i utgiftskartläggningen presenterades inte samlat. Därför förblev det oklart i vilken utsträckning åtgärderna motsvarade de principer som ministeriet uppgav sig ha tillämpat när åtgärderna utformades. Åtgärdsförslagen i skattekartläggningen låg däremot i linje med de angivna principerna.
Det var också värt att notera att det inte tydligt framgick av utgiftskartläggningen om indirekta konsekvenser hade beaktats i bedömningarna. Framför allt var beskrivningarna av osäkerheten kring sysselsättningseffekterna av nedskärningar i den sociala tryggheten och av tidsspannet för dessa effekter bristfälliga. De olika åtgärderna presenterades därmed inte på ett jämförbart sätt, och vissa kunde framstå som omotiverat attraktiva för beslutsfattarna. Även här såg vi alltså utrymme för förbättringar.
Kunskapsunderlaget behöver utnyttjas bättre
Vi har också granskat sådana bedömningar av ekonomiska konsekvenser i enskilda regeringspropositioner där mikrosimuleringsmodeller har använts. Tyvärr konstaterade vi att rekommendationerna i anvisningarna för utarbetande av regeringspropositioner och anvisningarna för lagberedning inte har följts i alla fall. Konsekvensbedömningar är alltid förenade med osäkerheter, och dessa bör naturligtvis redovisas när bedömningarna presenteras. Det här är ytterligare något som behöver förbättras under den kommande valperioden. Annars riskerar beslutsfattarna att få en missvisande bild av hur exakta de presenterade bedömningarna är.
Inom klimatpolitiken borde man göra kostnadseffektiva val. Under den snart avslutade valperioden har kunskapsunderlaget för de klimatpolitiska planerna inte varit tillräckligt för att ligga till grund för sådana val. Beredningen av planerna har inte heller i tillräcklig utsträckning bidragit till att uppnå det övergripande målet om koldioxidneutralitet. I fortsättningen bör målen för de olika utsläppssektorerna samordnas bättre när de klimatpolitiska planerna bereds. Redan i början av nästa regeringsperiod bör det finnas en heltäckande kartläggning av olika utsläppsminskande åtgärder, inklusive bedömningar av deras utsläppseffekter och kostnader.
De mer enhetliga bedömningarna i de nya kartläggningarna underlättar beslutsfattarnas arbete
Finansministeriet publicerade den 26 oktober en ny kartläggning av utgifterna och strukturen samt en kartläggning av skatter (på finska). Kartläggningarna presenterar ett stort antal alternativ för att stärka de offentliga finanserna genom anpassningar på både utgifts- och inkomstsidan. I kartläggningarna har man också utnyttjat relevant revisionsevidens. Det är förstås välkommet. Men låt oss titta lite närmare på kartläggningarna.
Kartläggningarna hade redan förra gången god täckning, och det gäller även nu: hela den offentliga ekonomin, med både inkomster och utgifter, omfattas. Det är motiverat att också pensionssystemet behandlas. Vi har kommit långt från den tid då granskningen enbart gällde statens budgetekonomi. I kartläggningen har man identifierat både stora och små möjligheter till besparingar. Det är positivt, även om bara ett urval av de mindre besparingsmöjligheterna har tagits med.
Konsekvensbedömningarna av de alternativa åtgärderna presenteras nu tydligare och mer enhetligt: dynamiska effekter, vars omfattning och tidpunkt är osäkra, redovisas selektivt och separat från mätbara statiska effekter. Därför är de olika åtgärderna lättare att jämföra sinsemellan, vilket är väsentligt när beslutsfattarna ska välja mellan olika alternativ. Överlag har bedömningarnas karaktär och de osäkerheter som är förknippade med dem beskrivits bättre än tidigare. Det är också värt att lyfta fram att skattekartläggningen nu granskar de många olika skattestöd som innebär undantag från skattesystemets grundläggande struktur mer ingående än tidigare. Även i övrigt behandlas skatterna i stor utsträckning, men inom ramen för den nuvarande skattebasen.
Det behövs aktuella kartläggningar även i fortsättningen
Det finns fortfarande utrymme för förbättringar i de nya kartläggningarna. I utgiftskartläggningen skulle det alltjämt behövas en sammanfattning av hur åtgärderna fördelar sig mellan olika områden. Den tabell över olika åtgärders effekter på de offentliga finansernas finansiella ställning som publicerades i samband med kartläggningen är å andra sidan ett steg framåt. Men också tabellen kunde utvecklas för att göra åtgärderna ännu lättare att jämföra och tydligare visa hur de fördelar sig.
Regelbundna kartläggningar av inkomst- och utgiftsflödena kan ses som en viktig del av den finanspolitiska ramen, det vill säga systemet för styrning av den offentliga ekonomin. Det omfattande anpassningsarbete som väntar gör kartläggningarna ännu viktigare. För att säkerställa att kartläggningarna görs regelbundet vore det motiverat att införa en bindande skyldighet att utarbeta dem. Aktuella kartläggningar kommer att behövas också framöver. Och varför inte den här gången göra en motsvarande kartläggning av åtgärder som underlag för de beslut som krävs för att nå klimatmålen?
Revisionsverket kommer även i fortsättningen att granska frågor som gäller kunskapsunderlaget för finanspolitiken. De pågående granskningarna av finanspolitiken undersöker bland annat transparensen i informationsinnehållet i planen för de offentliga finanserna och tillämpningen av ramsystemet samt prognosernas tillförlitlighet. I revisionsverkets verksamhet och val av granskningsområden beaktas naturligtvis riksdagens behov av information.