Tillgången på arbetskraft blir en flaskhals för tillväxten inom batteribranschen om man inte målmedvetet satsar på utbildning inom branschen. Då går också de övriga satsningarna på innovationer, investeringar och kompetens som redan gjorts inom branschen till spillo. Undervisnings- och kulturministeriet innehar en ställning samt metoder för att trygga tillgången på kompetent arbetskraft inom batteribranschen.
Elektrifieringen av såväl trafiken som samhället i allmänhet är en del av den digitala och gröna övergången. Enligt den nationella batteristrategin är den finländska batteriindustrin år 2025 en föregångare som producerar kompetens, innovationer, hållbar ekonomisk tillväxt, välfärd och arbetsplatser i Finland. Visionen är ambitiös, eftersom branschen ännu bara håller på att byggas upp i Finland, och konkurrensen om investeringar i en globalt växande bransch och de arbetsplatser de skapar är hård.
I Finland har högklassig kompetens länge betraktats som en nationell styrka i tillväxten inom branscher som kräver spetskompetens. Tillgången på kompetent arbetskraft kan för sin del skapa tillväxtförutsättningar för en ny industribransch med betydande exportpotential. I Finland pågår ett stort antal produktionsanläggningsprojekt vars effekt på batteribranschens omsättning, export och sysselsättning kommer att vara betydande om de realiseras. Säkerställandet av tillgången på arbetskraft för att trygga tillväxtförutsättningarna inom branschen skulle kräva målmedvetna åtgärder av undervisnings- och kulturministeriet för utbildning inom branschen.
Prognosinformation har inte utnyttjats för att svara på kompetensbehoven
Kompetens- och utbildningsbehoven inom batteribranschen har identifierats redan i slutet av förra decenniet som en del av det nationella framtidsarbetet för kompetens inom energibranschen. Dessutom har behovet av specialkompetens inom batteribranschen identifierats bland annat i verkställandet av batteristrategin samt till exempel i arbets- och näringsministeriets (ANM) projekt Färdplan för kompetens.
Även om det har funnits information om kompetensbehoven i anslutning till batteriklustret har inga beslut om satsningar på kompetens inom branschen fattats på nationell nivå. Enligt undervisnings- och kulturministeriet (UKM) omfattas bemötandet av arbetskraftens kompetensbehov av utbildningsanordnarnas autonomi och batteristrategins mål eller åtgärder har inte genomförts på ministerienivå.
Kompetensbehoven inom batteribranschen kan inte tillgodoses enbart genom att öka antalet nybörjarplatser inom ett visst utbildningsområde. Batteriindustrin och dess kompetensbehov består av flera branscher som är kopplade till varandra och där integration mellan olika sektorer behövs med tanke på såväl industrins konkurrenskraft, hållbarhet och ansvarsfullhet som produktionen och förnyelsen av kompetensen. Batteriindustrins kompetensbehov utmanar utbildningssystemet att rikta resurser till lösningar som överskrider och genomsyrar utbildnings- och examensområden, där utbildningsinnehållen kombineras så att de motsvarar arbetslivets kompetensbehov.
Utbildningen är splittrad och svår att förutse
För utbildningsanordnarna är genomförandet av en ny utbildning inte riskfritt, eftersom branschen fortfarande är i utvecklingsfasen och de stora sysselsättningseffekterna realiseras i och med investeringsbesluten. Om man däremot väntar på att ordna utbildning fram till investeringsbesluten hinner man helt enkelt inte längre svara på behoven av kompetent arbetskraft. Aktörerna inom näringslivet önskar att man genom utbildningsåtgärder kunde öka förtroendet för att det finns tillgång på sakkunniga genast när investeringarna genomförs. I vår revision framgick det att det redan nu har förekommit betydande utmaningar i tillgången till utbildning och att man inte överallt har kunnat svara på branschens arbetskraftsbehov i rätt tid.
Osäkerheten och oförutsägbarheten i fråga om tillgången på arbetskraft kan ytterligare försämra Finlands ställning som investeringsobjekt. Det är inte bara fråga om hur många sakkunniga som kan utbildas, utan också om hur kompetenssystemet visar sin förmåga att smidigt svara på nya kompetensbehov.
Utbildningsanordnarna har hanterat osäkerheten kring behovet av kompetent arbetskraft på olika sätt. Utbildning har genomförts med projektfinansiering, företagen har deltagit i kostnaderna för utbildningen till exempel med donationsprofessurer eller så har utbildningarna egentligen inletts först när det finns ett konkret behov (till exempel när investeringsbesluten har förverkligats i området).
Osäkerheten har också hanterats genom att hålla utbildningen tillräckligt allmän för att den kompetens som produceras inte ska vara för specialiserad. Utbildningsanordnarna granskar situationen med tanke på den egna branschens och regionens behov av arbetskraft, varvid den helhetsbild som är viktig för branschens utveckling inte uppnås.
Osäkerheten i tillgången på kompetent arbetskraft har ökat på grund av förfarandena för anordnartillstånd för utbildning samt för koncessioner. Det har varit oklart varför till exempel ett tillstånd att anordna engelskspråkig utbildning för att locka utländska studerande till branschen förvägrades eller varför man på annat håll inte beviljade en koncession för att svara på kompetensbehoven i området. Målen för tillväxten inom batteribranschen har uppenbarligen inte styrt beslutsprövningen.
Konkurrensen om sakkunniga är inte begränsad till Finlands gränser
Förverkligandet av investeringar i batteribranschen i Finland, de övriga nordiska länderna och Centraleuropa kommer att ytterligare öka konkurrensen om kompetent arbetskraft. Tillgången på kompetent arbetskraft för batteribranschens nuvarande behov varierar mellan olika regioner i Finland. I vissa områden finns det redan ett allvarligt matchningsproblem, medan efterfrågan och utbudet på arbetskraft fortfarande är i balans i andra områden.
Även om en del av företagen i branschen upplever att det för närvarande finns tillräckligt med sakkunniga för de egna behoven, kan situationen förändras snabbt om behovet av arbetskraft ökar antingen när den nuvarande verksamheten utvidgas eller när nya investeringar genomförs i samma pendlingsområde eller i närområden.
Till exempel i Österbotten och Norra Österbotten kan utbudet av kompetent arbetskraft också påverkas av batteribranschens investeringar i Sverige. I Europa och globalt konkurrerar man om både stora industriella investeringar och kompetent arbetskraft.
Silotänkandet orsakar friktion i effektiviteten
Vår revision visade att det i den nationella batteristrategin uppställda målet att intensifiera samarbetet mellan olika aktörer har genomförts relativt väl i praktiken. Företag inom branschen, forskningsinstitut, universitet och andra utbildningsanordnare har visserligen samarbetat till exempel för att svara på utbildningsbehoven eller sprida senaste forskningsdata. Det nationella samarbetsorganet för batteribranschen har sammanfört praktiska aktörer och gjort dem medvetna om varandra.
En större utmaning verkar dock vara att undervisnings- och kulturministeriet inte har tagit ansvar för att svara på kompetensbehoven, varvid stödet och den gemensamma riskfördelningen inte förverkligas i enlighet med den nationella batteristrategin.
Verkställandet av den nationella batteristrategin har inom olika förvaltningsområden också skett vid mycket olika tidpunkter och framskridit i olika prioritetsordning. Business Finland hade riktat finansiering till FUI-verksamhet inom batteribranschen redan före den egentliga batteristrategin. Den deltog också aktivt i lotsningen av finländska företag till en del av de europeiska nätverken (s.k. IPCEI-projekt för batterier). Samtidigt har undervisnings- och kulturministeriet konstaterat att branschspecifik utbildningspolitik inte hör till ministeriets verksamhetssätt och att bristen på arbetskraft ingår i en större helhet.
FUI-åtgärdernas mål, det vill säga tillväxten inom batteribranschen och sysselsättningseffekterna, uppnås inte till fullo om tillgången på kompetent arbetskraft inte kan tryggas. Då uppnås sannolikt inte heller synergifördelar i olika förvaltningsområdes åtgärder.
