I statsfinanserna är för mycket pengar sällan ett bekymmer. I fallet med Statens pensionsfond är problemet egentligen inte det stora beloppet utan hur fondens verksamhet påverkas av storleksutvecklingen.
Skribent
När lagen om statens pensionsfond en gång i tiden stiftades var man kanske inte tillräckligt insatt i frågan. Beslutsfattandet går ju lättare om man skjuter beslut på framtiden – något som nog är ganska vanligt i livet.
I året 1990 började staten spara för kommande pensionsutgifter. Då inrättades Statens pensionsfond. När fondmedlen växte behövde man fundera på vad som är en lämplig nivå: hur mycket pengar vill vi ha i fonden? Målnivån höjdes lite i taget och det nuvarande målet sattes upp år 2006, när lagen om statens pensionsfond ändrades, och då bestämdes att fonden ska växa tills fondmedlen uppgår till 25 procent av statens pensionsansvar. Bestämmelser om vad som ska hända när målet uppnås utelämnades dock. I lagen konstateras bara att beslut om fortsättningen fattas då målet har uppnåtts.
Målet kändes naturligtvis avlägset när lagen stiftades, men tiden går hela tiden och fonden har framgångsrikt ökat de sparade pensionsmedlen. För närvarande uppgår fondens tillgångar till hela 20 miljarder euro. Det är nu bara några procentenheter till lagens storleksmål på 25 procent. Fondutvecklingen påverkas även av det allmänna ekonomiska läget och därmed kan målet uppnås redan inom de närmaste åren. Det är bra att målet uppnås. Vad är problemet i så fall?
I fonder är avkastningen och risken sammanlänkad. När målet är nära lönar det sig inte längre att ta risker i placeringarna utan då finns det i stället skäl att göra sig beredd på att behålla den uppnådda storleken. Minskad risk innebär dock även att den förväntade avkastningen minskar, vilket inte är bra med tanke på statens kapitalförvaltning. Fondens stora tillgångar på över 20 miljarder bör helst hållas på en sådan nivå att fonden fortsätter avkasta som tidigare. Staten anser sig vara en evig investerare och därför bör pensionsfondens målstorlek inte påverka placeringsstrategin.
Besluten om pensionsfonden har skjutits upp av förståeliga skäl. Fonden är dock redan så nära målstorleken att man bör ta tag i detta. Denna sak är extremt viktig och många stora frågor är kopplade till den, bl.a. hur mycket det finns skäl att spara för kommande pensioner. Är 25 procent en lämplig fonderingsnivå? Å andra sidan måste man bestämma vad som ska hända när målet uppnås. Här finns det säkert flera alternativ. Ska sparandet i fonden upphöra? Ska överföringen från fonden till budgeten öka (nu 40 procent av det utbetalda pensionsbeloppet)?
Tillgångarna i Statens pensionsfond har växt framgångsrikt. Detta har gett upphov till nya frågor, som bör lösas i tid. I beslutsfattandet krävs bred prövning och beaktande av olika aktörer. Det lönar sig inte att fatta förhastade beslut. Därför finns det skäl att ta itu med detta snart.
Revisionsverket har nyligen publicerat en granskning om förvaltningen av statens fondkapital. Granskningen behandlar Statens pensionsfond, Gårdsbrukets utvecklingsfond och Statens bostadsfond. Ta del av granskningen: Förvaltning av statens fondkapital.
