Hur fungerar EU:s finanspolitiska regler?

Finanspolitiska regler stödjer hållbara offentliga finanser

EU:s finanspolitiska regler är ekonomiskpolitiska regler som styr medlemsländerna att se till att deras offentliga finanser vilar på hållbar grund. Med hållbara offentliga finanser avses att inkomsterna från de offentliga finanserna räcker till för att täcka utgifterna i de offentliga finanserna och att det därmed inte uppstår något okontrollerbart underskott eller någon okontrollerbar skuld.

Det är klokt att eftersträva hållbara offentliga finanser. Om skulden i de offentliga finanserna i ett medlemsland blir varaktig och okontrollerad, ökar risken för att möjligheten till låneupptagning från finansmarknaden stramas åt. Samtidigt ökar risken för att staten blir insolvent och för att andra EU-länder blir tvungna att finansiera de insolventa länderna.

Reglerna styr till anpassning, om det behövs

Den viktigaste uppgiften för EU:s finanspolitiska regler är att styra medlemsländerna att anpassa sina offentliga finanser om inkomsterna inte räcker till för att täcka utgifterna och om obalansen mellan inkomsterna och utgifterna är av bestående natur. Anpassning innebär antingen en minskning av utgifterna eller en ökning av inkomsterna. Med andra ord strävar man efter att styra medlemsländernas ekonomiska beteende så att deras offentliga finanser inte skuldsätts för mycket.

Jag har sammanfattat reglernas funktionslogik i nedanstående figur. I figuren och texten har reglernas funktionslogik förenklats så att endast de viktigaste delarna av processen för att styra de offentliga finanserna beskrivs. I processen görs val beroende på tillståndet för medlemslandets ekonomi.

Enligt EU:s finanspolitiska regler får ett medlemslands offentliga finanser inte överskrida vissa gränser: underskottet i de offentliga finanserna (utgifterna är större än inkomsterna) i förhållande till BNP får inte vara större än 3 procent och skuldens förhållande till BNP får inte vara större än 60 procent.

Om ett medlemslands underskott i de offentliga finanserna är större än 3 procent, bedömer Europeiska kommissionen om överskridningen av gränsen har orsakats av exceptionella faktorer och om överskridningen är tillfällig och liten. Om så inte är fallet, kan kommissionen rekommendera att medlemslandet korrigerar situationen genom ett förfarande vid alltför stora underskott (excessive deficit procedure, EDP). I annat fall fortsätter övervakningen.

Om skulden i ett medlemslands offentliga finanser i förhållande till BNP är större än 60 procent, beräknar man på vilket sätt medlemslandet bör bromsa sin skuldsättning. Denna helhet av beräkningar kallas skuldhållbarhetsanalys (debt sustainability analysis, DSA). Som resultat av beräkningarna fås den anpassning i de offentliga finanserna, med vilken skulden i de offentliga finanserna kan minskas. Detta slutresultat kallas nettoutgiftsbanan. Enligt reglerna ska medlemsländerna följa nettoutgiftsbanan. Om ett medlemsland inte följer den, registreras avvikelserna på ett så kallat kontrollkonto (control account). Om det samlas för många avvikelser på kontrollkontot, ska medlemslandet anpassa de offentliga finanserna genom ett förfarande vid alltför stora underskott (EDP).

Regelverket ger många möjligheter till flexibilitet – övervakning behövs

I EU:s finanspolitiska regelverk finns många möjligheter till flexibilitet och dessa har redan nu utnyttjats flera gånger. Detta väcker frågan om reglerna är tillräckligt trovärdiga för att förhindra skuldsättning.

Europeiska kommissionen kan rekommendera för Europeiska unionens råd att de länder som bryter mot reglerna straffas med böter. I praktiken har detta dock inte skett ens under det tidigare regelverket.

Det återstår att se hur de nya reglerna fungerar i praktiken. Verkställandet av det nya regelverket inleddes i fjol och när denna blogg skrevs hade man inte ännu kommit överens om all praxis för tillämpning av regelverket. Revisionsverkets finanspolitiska övervakning har förberett sig på att även framöver övervaka att EU-reglerna följs i Finland. På så sätt stödjer vi för vår del verkställandet av de nya reglerna och transparensen, som riksdagen anser vara viktigt.

Läs också vårt tidigare blogginlägg om det seminarium som revisionsverkets finanspolitiska övervakning ordnade om EU:s förnyade finanspolitiska regler: EU:s finanspolitiska regler – lösning eller kompromiss?