Europeiska unionen har drabbats av chocker bland annat i form av Brexit och flyktingkrisen. Samtidigt har fönstret mot ett djupare samarbete öppnat sig och kommissionen och EU-ländernas ledare har lagt fram storslagna planer. Framtidsinriktningen avgörs av om EU kan fokusera beredningsarbetet så att man får till stånd konkreta reformer.
Skribent
Bilden av läget i EU beror på betraktaren. Enligt flera makroindikatorer går det bättre för merparten av medlemsländerna och skuldkrisen har lättat. EU har samtidigt mött bakslag, främst Brexitprocessen och svårigheterna att hantera flyktingkrisen. Trots en rådande pessimism så sent som i fjol har 2017 kommit att präglas av förbehållslöst djuplodande förslag om unionens framtid.
I februari röstade Europaparlamentet för långtgående utvecklingsplaner. I mars presenterade kommissionen fem scenarier för unionens utveckling fram till 2025. Samma månad antog EU-ländernas ledare en deklaration om EU:s framtid. Den var som väntat av allmän karaktär. Kommissionen fortsatte sitt framtidsarbete genom utspel på fem områden: den sociala dimensionen, hantering av globaliseringen, den ekonomiska och monetära unionen, försvaret och EU:s finansiering.
I september ökade Frankrikes Macron insatserna med ett tal som stärkte tron på EU, och kommissionsordföranden Juncker presenterade visioner för olika politikområden i sitt tal om tillståndet i unionen. Detta sjätte scenario byggde Juncker på frihet, jämlikhet och rättsstatens principer. Scenariot är en lyckad påminnelse om att unionen behöver vidsträckta styrmedel för att uppfylla de grundläggande principerna. Mekanismernas blotta existens räcker naturligtvis inte, utan EU-processernas betydelse beror i slutändan på hur de fungerar i praktiken.
Europeiska terminen saknar gemensamma mål
Bland de ekonomiska styrmedlen är europeiska terminen ett bra exempel på en helhet som skulle kunna fungera bättre. Terminens syfte är att på EU-nivå bidra till det nationella beslutsfattandet genom årliga rekommendationer till medlemsländerna som gäller respektive land och euroområdet. I nuläget har den europeiska terminen skapat en komplex koreografi mellan medlemsländerna och kommissionen. Parterna spelar sina roller formellt korrekt men utan känslor eller engagemang. Eftersom man inte har varit särskilt starka i genomförandet av rekommendationerna är det oklart om felet ligger i rekommendationerna eller hos mottagarna. En viktig fråga är huruvida kommissionens rekommendationer är väsentliga och konsistenta.
Enligt revisionsorganens bedömning finns det skillnader mellan medlemsländerna i fråga om de nationella parlamentens delaktighet och kommunikationspraxisen. Kommunikationen har betydelse för det nationella processägarskapet. Inom den närmaste tiden kommer även Europeiska revisionsrätten att säga sitt om hur terminen fungerar.
Kommissionen har låtit förstå att resultat från uppföljningen av de sociala indikatorerna kan få ett större utrymme i rekommendationerna under terminen. Utvecklingen av EU:s sociala dimension är viktig men att utvidga en tämligen diffus process till nya områden förefaller inte motiverat. Integrering av allt bredare perspektiv i en termin som handlar om ekonomisk politik är sannolikt inte effektivt utan kan i stället försvåra en utveckling av hela terminen.
Uppmärksamheten ska fästas på att åtgärda konstaterade problem. Utgångspunkten bör vara en tydlig uppfattning om vad som eftersträvas. Regelverket för de offentliga finanserna och kommissionens tolkningar av det kan till och med anses vara för flexibla men å andra sidan har flexibiliteten varit ett medel för att komma framåt i ett trängt läge mellan ett i grunden strikt regelverk och den politiska osäkerheten. Om de önskade prioriteringarna är väldigt olika, behöver man inte förvånas över att det inte kommer fram några gemensamma mål.
Framgång i framtidsarbetet kräver fokusering
Behovet av fokusering gäller EU:s utvecklingsplaner överlag. De framlagda initiativen för utveckling av EU är så vidsträckta att ett omfattande genomförande av dem förefaller osannolikt. Om man försöker åstadkomma för mycket är faran att inget uppnås. Det finns mer än tillräckligt att förhandla om i unionens löpande ärenden – exempelvis i förberedelserna inför en ny budgetperiod. Därför bör resurserna för framtidsarbetet på kort sikt fokuseras på områden där man kan uppnå konkreta, synliga resultat och därigenom öka trovärdigheten för unionens handlingsförmåga. Betydelsen av en stark bakomliggande vision ska dock inte förringas.
Av ett litet land krävs det mod att vara med i potentiella framgångsprojekt inom olika sektorer och även flexibilitet. Det är oundvikligt att medlemsländerna går fram i olika takt på vissa politikområden. På en del samarbetsområden kommer också ökad solidaritet att ingå i planerna. För Finland är EU-ordförandeskapet under år 2019 en betydelsefull period. Nu ser det ut att komma vid en tidpunkt då Brexit precis har blivit verklighet, den nya relationen till Storbritannien börjar ta form och en ny kommission tillträder. Här är det väsentligt att förberedelserna och resurserna för ordförandeskapet står i rätt proportion till periodens krävande agenda.
