Kvalitetssäkring och dokumentering av revisioner är en noggrant fastställd och styrd process, med vilken man säkerställer rekommendationernas och iakttagelsernas tillförlitlighet och oavhängighet från enskilda personers uppfattningar.
Samarbete mellan revisorn, föremålet för revisionen och revisionens kvalitetsövervakare säkerställer att informationen är relevant och kan tillgodogöras. Allmän inriktning och planering av revisionerna samt utarbetandet av de enskilda revisionsuppläggen ombesörjer att revisionerna utförs effektivt och att revisionsverkets resurser riktas till objekt som är relevanta för statsekonomin.
Revisionsstandarder
Instruktionerna som revisionsverket följer grundar sig på de internationella ISSAI-revisionsstandarderna, som är fastställda av den internationella organisationen International Organisation of Supreme Audit Institutions (INTOSAI). Personerna som utarbetat revisionsverkets instruktioner har djupgående kunskap om revisionsstandarder och lång erfarenhet av att utföra revisioner. Instruktionerna uppdaterades senast 2019–2020 och revisionspersonalen har utbildats och fått handledning angående dem. Revisorerna och ledningens representanter förutsätts följa instruktionerna vid varje revision.
Nedanstående punkter är tagna från instruktionerna för laglighetsgranskning, effektivitetsrevision och finanspolitisk granskning, som följer de allmänna revisionsprinciperna i ISSAI-standarderna 100, 300 och 400 samt principerna för effektivitetsrevision och laglighetsgranskning. Nedanstående text hänvisar till punkter i den här instruktionens finskspråkiga version. Även redovisningsrevisionerna har en egen instruktion, som inte behandlas i den här texten.
Allmänna principer för revisioner
Revisionens uppgift är att framställa information om hur väl förvaltningen har skött sitt ansvar och på vilka sätt statsfinanserna kunde skötas bättre (s. 5, 1.12). Den genomförda verksamheten bör alltid utvärderas så att utvärderingen stöder förvaltningens förutsättningar att utveckla statens ekonomihushållning. En revision kan dessutom göras av grundad anledning, även utan att det omedelbara syftet med revisionen skulle vara utveckling. Sådana skäl är till exempel konstaterande av revisionsobjektets redovisningsskyldighet eller förebyggande av en negativ utveckling (s. 4, 1.6.3). Revisorns ansvar för det granskade ärendets status begränsar sig till att revisionen har gjorts enligt planen och att en revisionsberättelse har utarbetats i enlighet med kvalitetskraven (s. 5, 1.12). En revision ska innefatta en god och konstruktiv interaktion med revisionsobjektet och intressentgrupperna (s. 5, 1.10).
Revisionsverket använder olika revisionsslag för att utföra sina lagstadgade uppgifter så bra som möjligt. De olika revisionsslagen ger olika inriktning på det som är revisionsverkets uppdrag. Olika revisionsslag kan kombineras vid en revision. Revisionsslagen har följande huvudsakliga syften:
Laglighetsgranskningen har primär fokus på lagenligheten i skötseln av statsfinanserna och iakttagandet av statsbudgeten.
Effektivitetsrevisionen har sin huvudsakliga inriktning på ändamålsenlighet inom ekonomiförvaltningen, som enligt revisionsverkets tolkning innebär effektivitet inom ekonomiförvaltningen.
Den finanspolitiska granskningen har primär fokus på hur ändamålsenligt finanspolitiken sköts, samt på den finanspolitiska kunskapsbasen. (s. 7., 2.1).
Läs mer om revisionsslagen här.
Revisionerna åtföljs av en revisionsberättelse, som redogör för iakttagelserna vid revisionen och innehåller revisionsverkets ställningstaganden, dvs. slutsatser och rekommendationer. Slutsatserna i revisionsverkets ställningstaganden ska klart kunna härledas från iakttagelserna vid revisionen, dock så att textens nivå höjer sig från enskilda iakttagelser till det mer generella planet. Rekommendationerna utarbetas med hänsyn till den statsfinansiella nyttan och de statsfinansiella kostnaderna, som en efterlevnad av rekommendationerna skulle medföra (s. 53, 5.35). Revisionsberättelsen ska koncentrera sig på sådana iakttagelser som är relevanta för granskningsfrågan och som revisionsverket grundar sina ställningstaganden på. Revisionsberättelsen får inte innehålla mer beskrivande material än vad som är nödvändigt för att klargöra iakttagelserna och motivera ställningstagandena (s. 53, 5.32). Evidensen som stöder slutsatserna från granskningen ska vara tillgänglig för allmänheten eller på annat sätt tillgänglig och möjlig att spåra så att slutsatserna är övertygande (s. 31, 4.11 och 4.12, s. 43, 4.97 och s. 48, 4.138).
Innan man fattar beslut om revisionsberättelsen ska revisionsobjektet höras genom att ett utkast på revisionsberättelsen skickas till det för utlåtande (s. 5, 1.13.6). Revisorerna utför överenskomna kompletteringar och korrigeringar i utkastet utifrån responsen. Revisionsberättelsens utkast ändras till den del som det är nödvändigt på basis av responsen. Ändringar görs inte om de granskade har föreslagit dem utan tillräckliga och transparenta grunder. Behandlingen av utlåtandenas respons, ändringar som gjorts i revisionsberättelsens utkast och grunderna för förkastade ändringsförslag dokumenteras. Ett sammandrag över behandlingen av utlåtandena publiceras på revisionsverkets webbplats (s. 51–52, 5.20–5.22). Generaldirektören bereds möjlighet att diskutera revisionsberättelsens utkast och revisionsberättelsens avgivande innan beslut om dessa fattas (s. 6, 1.13.6).
Revisionernas kvalitetssäkring är av avgörande betydelse för deras tillförlitlighet
Kvalitetssäkringen tillser kvaliteten hos en revision medan den pågår. Kvalitetskontrollen bedömer kvaliteten hos en revision i efterhand. Det finns en instruktion om kvalitetssäkring och kvalitetskontroll, vars förfaranden iakttas vid revisionerna (s. 5, 1.13.5).
Revisionsupplägget utgör grunden för att revisionsverkets ställningstaganden och rekommendationer utifrån revisionen är välgrundade och hållbara. Således bör man fästa särskild uppmärksamhet vid revisionsuppläggets kvalitet (s. 14, 3.2). Alternativen för revisionens inriktningar bör diskuteras med den person som beslutar om granskningsplanen. När det finns en gemensam uppfattning om revisionens viktigaste aspekter kan revisionsupplägget preciseras genom att fastställa revisionens granskningsfrågor och revisionskriterier, revisionens huvudsakliga material och metoder, samt tidsschemat och erforderliga resurser (s. 21, 3.72 och s. 25, 3.122).
Enligt 3 § i lagen om revisionsverket är det också möjligt att använda utomstående experter vid en revision. Utomstående expertis kan också användas vid revisionens kvalitetssäkring. Användandet av utomstående expertis ska beskrivas i granskningsplanen (s. 23, 3.96 och s. 27, 3.141).
Med revisionsevidens avses den helhet av iakttagelser, observationer, analyser och slutledningar som utgör grunden för revisionens slutsatser. Evidensen för en slutsats är tillräcklig, när en annan sakkunnig person utifrån den kan dra samma slutsats. (s. 30, 4.7 och s. 38, 4.71). Grunderna är tillräckliga om någon annan person som är förtrogen med ärendet kan övertygas om att fakta och deras samband stöder slutsatsen (s. 42, 4.90 och s. 48, 4.130).