Historia
Statens revisionsverk och dess föregångare har redan i århundraden granskat statsfinanserna och skötseln av dem. Verkets uppdrag har utökats i takt med samhällets och statsförvaltningens behov, men den grundläggande uppgiften har förblivit densamma.
Redan på 1500-talet grundades Kammarrådet för övervakningen av kronans finansförvaltning. År 1824, under autonomitiden, anses vara året då det nuvarande revisionsverket uppstod. Då föreslog vice ordföranden för senatens ekonomiavdelning, greve C. E. Mannerheim, att en allmän revisionsrätt skulle inrättas. Vid ingången av följande år började revisionsrätten och revisionskontoret, som lydde under revisionsrätten, granska statskassans och krigsväsendets räkenskaper.
Under de följande hundra åren inträffade inga större förändringar i den allmänna revisionsrättens verksamhet. Finansutskottet i enkammarriksdagen, som inledde sin verksamhet år 1907, föreslog visserligen reformer i revisionsrätten – statsförvaltningen hade vuxit småningom under autonomin – men ändringarna hamnade i skymundan bland annat på grund av världskriget. När Finland blev självständigt började verkets roll förändras: det tilldelades också uppgiften att granska budgetefterlevnaden.
År 1923 ändrades namnet till Revisionsverket, som också tog på sig att utöva ändamålsenlighetskontroll. I kontrollen bedömdes ”om slöseri eller onödiga utgifter och kostnader hade förekommit”.
När fortsättningskriget inleddes 1941 inrättades Krigshushållningsrevisionen vid sidan av Revisionsverket. Krigshushållningsrevisionens uppgift var att granska de utgifter som kriget orsakade och den var verksam fram till 1946.
Uppbyggnaden av välfärdsstaten resulterade i mer att granska
Statens revisionsverk fick sitt nuvarande namn 1948. Samtidigt breddades uppgiftsfältet från redovisningsrevision till bedömning av lagligheten och effektiviteten. Förändringen återspeglade samhällets växande behov av transparens och verkningsfullhet inom den offentliga förvaltningen.
Statens revisionsverk var underställt Finansministeriet. Ministeriet och statsrådet kunde ge uppdrag till Statens revisionsverk, trots att verket var självständigare än tidigare. Under de kommande årtiondena innebar den finska välfärdsstatens expansion att verket fick betydligt mer att granska.
År 1973 utökades revisionsverkets rätt till informationsåtkomst. Sedan dess har Statens revisionsverk självständigt och oberoende kunna välja revisionsteman och omfattning för granskningen av varje tema.
Oberoendet stärktes när Statens revisionsverk placerades i anslutning till riksdagen
Revisionsverkets ställning under Finansministeriet upplevdes som besvärlig, eftersom ministeriet var ett av verkets revisionsobjekt. Av den anledningen föreslogs redan i slutet av 1960-talet för första gången att revisionsverket skulle underställas riksdagen.
I samband med grundlagsreformen gjordes revisionsverket till ett ämbetsverk i anslutning till riksdagen år 2001. Detta stärkte revisionsverkets ställning som oavhängig revisionsmyndighet. Revisionsverket fick en konstitutionell ställning och dess uppgifter fastställdes i en särskild lag. Revisionsverkets roll som en del av den parlamentariska övervakningen etablerades och kontakten med riksdagen ledde till tätare interaktion särskilt med finans- och revisionsutskottet.
Nya uppgifter och en växande roll
Under 2000-talet har revisionsverkets uppdrag utökats till att även innefatta tillsyn. År 2009 fick revisionsverket i uppdrag att övervaka valfinansieringen. Europarådets organ mot korruption konstaterade 2007 att tillsynen över valfinansieringen bör höra till en opartisk instans. Detta ledde till att uppdraget överfördes från Justitieministeriet till revisionsverket. År 2010 började revisionsverket också övervaka partifinansieringen.
Enligt EU-bestämmelserna skulle det i varje medlemsland finnas en oavhängig instans som övervakar att den finanspolitiska lagen efterlevs och bedömer bland annat tillförlitligheten i makroprognoserna. I Finland tilldelades revisionsverket uppgiften att övervaka finanspolitiken från och med ingången av 2013 bland annat därför att revisionsverket redan hade erfarenhet av att granska finanspolitiken.
Behovet av ett öppenhetsregister som stärker den politiska synligheten togs upp för första gången år 2014. Registrets uppgift är att upprätthålla politisk transparens så att planmässig påverkan, dvs. lobbyverksamhet, gentemot ministerierna och regeringen inte sker i det fördolda. Öppenhetsregistret öppnades i början av 2024 med revisionsverket som registeransvarig.
I och med tillsynen över val- och partifinansieringen samt öppenhetsregisteruppdraget har revisionsverket fått rådgivningsuppgifter: revisionsverket ger anvisningar till kandidater, de som valts och de som lämnar in redovisningar till öppenhetsregistret.
Samarbete med internationella kollegiala ämbetsverk
Som högsta revisionsorgan har revisionsverket inga kollegiala ämbetsverk i Finland. Därför har revisionsverket redan sedan 1950-talet sökt samarbetspartner bland internationella organisationer.
Revisionsverket deltog första gången i Internationella organisationen för högre revisionsorgan INTOSAIs generalförsamling 1956. Revisionsverket har varit delaktigt i den europeiska organisationen för högre revisionsorgan EUROSAI sedan organisationen inledde sin verksamhet, dvs. sedan slutet av 1980-talet.
I och med Finlands EU-medlemskap fick revisionsverket både rätt och skyldighet att granska även överföringen av medel mellan Finland och Europeiska unionen.
Verket Varojen vahti sammanställer revisionsverkets 200-åriga historia
Vill du veta mer om granskningen av statens medel och om Statens revisionsverks historia? Bekanta dig med verket Varojen vahti som har getts ut för att fira revisionsverkets 200-årsjubileum.
