Man har strävat efter att höja sysselsättningen genom att föra arbetskraftstjänsterna mot den så kallade nordiska modellen. Den nordiska modellen för arbetskraftsservice har dock lett till en schablonmässig serviceprocess som inte beaktar individernas olika behov och allokerar TE-tjänsternas personalresurser på ett ineffektivt sätt. Skyldigheten att söka arbete på minst fyra arbetsplatser har inte ökat den självständiga jobbsökningen på förväntat sätt.
Statens revisionsverk har granskat den arbetskraftsservicemodell som togs i bruk i maj 2022 och andra arbetskraftstjänster för svårsysselsatta. Vid revisionen bedömdes om den nordiska modellen för arbetskraftsservice har uppnått sina mål under sitt första verksamhetsår. Målet med servicemodellen är att stöda den individuella jobbsökningen tidigare och mer frekvent än förut samt att öka den självständiga jobbsökningen med hjälp av den kvantitativa skyldigheten att söka arbete.
På grund av otillräckliga personalresurser ordnades under det första verksamhetsåret nästan hälften färre intervjuer och samtal enligt den nya servicemodellen än vad som var målet. Samtalen med de arbetssökande fördröjdes också från den målsatta tidtabellen och det fanns för lite tid till dem. Närservicen var mindre än väntat.
Vid revisionen observerades att jobbsökningsprocessen är för likadan mellan de arbetssökande. Den schablonmässiga serviceprocessen allokerar inte arbets- och näringstjänsternas resurser effektivt när det gäller att främja sysselsättningen, eftersom den inte beaktar de arbetssökandes varierande situationer och servicebehov.
“Den schablonmässiga processen leder för närvarande till överservice för självständiga arbetssökande och underservice för svårsysselsatta, eftersom det inte finns tillräckligt med resurser för det frekventa stöd som de svårsysselsatta behöver”, berättar Ville-Veikko Pulkka, ledande effektivitetsrevisor på Statens revisionsverk.
Man har strävat efter att öka den självständiga jobbsökningen med den införda kvantitativa skyldigheten att söka arbete. Enligt den ska en arbetslös arbetssökande i regel söka fyra arbetsplatser per månad. Under det första året gjorde dock arbetssökande endast 10 procent av det förväntade antalet jobbsökningar.
“Arbets- och näringstjänsternas sakkunniga ställer inte skyldigheten att söka arbete enligt enhetliga kriterier, eftersom de upplever att fastställandet av skyldigheten att söka arbete är komplicerat och anvisningarna mångtydiga. På grund av de varierande kriterierna är de arbetssökande ojämlika sinsemellan”, säger Pulkka.
Statens revisionsverk rekommenderar att arbets- och näringstjänsternas personalresurser allokeras effektivare än i nuläget enligt kundernas servicebehov. Dessutom bör den kvantitativa skyldigheten att söka arbete förenklas så att dess fastställande är entydigt för arbets- och näringstjänsternas sakkunniga.
Vid revisionen observerades dessutom att svårsysselsatta personer för närvarande inte får den service de behöver. Arbetslösheten drar ofta ut på tiden till följd av exempelvis hälsoskäl, men köerna till hälsovårdstjänster är långa. Arbets- och näringsministeriet och social- och hälsovårdsministeriet bör tillsammans se till att svårsysselsatta hänvisas till de social-, hälsovårds-, rehabiliterings- och arbetskraftstjänster de behöver.
Tilläggsuppgifter
