Den hjälp de unga får via mentalvårds- och missbrukartjänsterna varierar stort mellan olika delar av landet. Skillnaderna är stora beträffande tjänsteutbudet och åldersgränserna.
Köpta tjänster orsakar betydande kostnader, äventyrar kontinuiteten i vården och försämrar tjänsternas kvalitet inom mentalvårds- och missbrukartjänster för unga. Eftersom arbetstagarna som kommit via köpta tjänster ofta arbetar endast en kort tid vid samma enhet, uppstår onödiga avbrott i vården och arbetstagarna har inte alltid bakgrundsinformation om patienterna.
”I värsta fall kan en ung patient ha över tio behandlande läkare under ett år. Patienterna är mindre engagerade i vården om vårdpersonalen ständigt byts”, säger ledande effektivitetsrevisorn Ville-Veikko Pulkka.
Personalomsättningen belastar de fast anställda, eftersom de hela tiden måste sätta in och handleda tillfälliga arbetstagare. Arbetstagarna som kommit via köpta tjänster får också högre ersättning för arbetet, vilket orsakar en känsla av ojämlikhet i arbetsgemenskapen.
Enligt Statens revisionsverk borde social- och hälsovårdsministeriet samt välfärdsområdena, Helsingfors stad och HUS-sammanslutningen säkerställa att man vid användningen av köpta tjänster sörjer för kontinuiteten i vården, tjänsternas kvalitet och kostnadsnyttoeffekten.
Åldersgränserna grundar sig inte på en medicinsk definition av ungdomstiden
Tjänsteutbudet och åldersgränserna för mentalvårds- och missbrukartjänster för unga borde förenhetligas och åldersgränserna borde grunda sig på en medicinsk definition av ungdomstiden. De vanligaste åldersgränserna våren 2024 var 13–18 år inom tjänster på basnivå och 13–17 år inom den ungdomspsykiatriska specialiserade sjukvården.
“Utvecklingsfaserna i ungdomstiden anses infalla när den unga är 12–22 år. För att tjänsterna ska vara så effektiva som möjligt borde åldersgränserna fastställas på medicinska grunder. Då skulle de unga inte behöva utnyttja tjänster för vuxna alltför tidigt”, säger ledande effektivitetsrevisorn Ville-Veikko Pulkka.
Enligt lagstiftningen borde social- och hälsovårdstjänsterna vara lika för alla i hela landet. De regionala skillnaderna är emellertid stora i fråga om innehållet i och omfattningen av mentalvårdstjänster och särskilt missbrukartjänster för unga. Inom den ungdomspsykiatriska specialiserade sjukvården syns skillnaderna till exempel i hur snabbt det går att få vård, vårdens omfattning och belastningen på tjänsterna.
“När det gäller mentalvårds- och missbrukartjänster för unga förverkligas regional likvärdighet inte för närvarande. Den hjälp de unga får för sina problem i Esbo, Villmanstrand och Uleåborg varierar stort”, säger Olli Karsio, överrevisor vid Statens revisionsverk.
Statens revisionsverk har granskat de mentalvårds- och missbrukartjänster för unga som ordnas av välfärdsområdena, Helsingfors stad och HUS-sammanslutningen. Vid revisionen bedömdes hur tjänsterna för unga fungerar med tanke på tillgången, tillgängligheten och samordningen.
Läs publikationen: Mentalvårds- och missbrukartjänster för unga i välfärdsområdena
Tilläggsuppgifter
