Olika tillgångsslags livscykel hanteras på olika sätt inom staten. Förklaringen är att de nuva-rande ekonomibestämmelserna ställer krav på livscykelhantering av statens egendom men tillå-ter varierande praxis i tillämpningen.
I statsbudgetens balansräkning ingår fast egendom och andra materiella tillgångar till ett värde av över 20 miljarder euro med trafikleder som största post. Andra stora tillgångsposter är byggnader, mark- och vattenområden samt försvarsmateriel. Statens revisionsverk (VTV) har utrett hur olika statsaktörer hanterar de materiella tillgångarnas fördelar och kostnader över livscykeln. I utredningen gjorde VTV en genomgång av myndigheternas anvisningar och förfaringssätt.
Kravet på livscykelhantering av statens egendom tillåter olika praxis i tillämpningen. Budgetlagen förutsätter att verksamheten och ekonomin planeras på flera års sikt och att statens egendom ska användas produktivt med beaktande av vad den är avsedd för. Vissa verksamhetsområden har mer detaljerade bestämmelser och anvisningar för livscykelhanteringen.
Upphandlingslagstiftningen ger möjlighet att beakta livscykelkostnaderna när anskaffningarnas ekonomiska fördelaktighet bedöms. Detta är dock inget krav.
Statsrådet fattade 2013 ett principbeslut om främjande av hållbara miljö- och energilösningar (cleantech-lösningar) i offentlig upphandling. Beslutet förutsätter att beräkning av livscykelkostnaderna övervägs i samband med statens upphandlingar. Vidare förutsätts att man vid upphandlingarna utnyttjar räknare med hjälp av vilka sätten att minska kostnaderna och förbättra energi- och materialeffektiviteten utreds.
Av VTV:s utredning framgår att olika organisationer i regel har egna anvisningar för den erforderliga livscykelberäkningen. Vissa använder aktivt en avancerad kostnadsberäkningsmodell för livscykelhantering av egendom. Det finns inte några gemensamma modeller eller räknare för beräkning av kostnaderna eller fördelarna över egendomens livscykel.
Ta del av publikationen: Anvisningar för livscykelhantering av egendom