Den schablonmässiga serviceprocessen för arbetssökande leder för närvarande till överservice för självständiga arbetssökande och underservice för svårsysselsatta. De knappa resurserna inom social-, hälsovårds- och rehabiliteringstjänsterna försvårar förbättringen av sysselsättningsförutsättningarna för svårsysselsatta personer. Lagstiftningen och anvisningarna om den arbetssökandes serviceprocess bör utvecklas så att arbets- och näringstjänsternas personalresurser allokeras effektivare än i nuläget enligt kundernas servicebehov.
Svårsysselsatta utgör cirka 40 procent av alla arbetslösa eller personer som får sysselsättningsfrämjande service. Därför är en fungerande arbetskraftsservice för svårsysselsatta viktigt när man vill stärka statsfinanserna genom att främja sysselsättningen och minska utgifterna för den sociala tryggheten.
Vid revisionen bedömdes om den nordiska modellen för arbetskraftsservice, den sektorsövergripande samservicen som främjar sysselsättningen samt resultatinriktade finansieringsavtal (SIB) förbättrar sysselsättningsförutsättningarna för svårsysselsatta.
Den nordiska modellen har inte uppnått sina mål
Målet med den nordiska modellen för arbetskraftsservice som togs i bruk i början av maj 2022 är att stöda den individuella jobbsökningen tidigare och mer frekvent än förut. Syftet med modellen är att öka den självständiga jobbsökningen genom att ålägga den arbetssökande en kvantitativ skyldighet att söka arbete, där den arbetssökande i regel söker minst fyra arbetsplatser per månad.
Vid revisionen observerades att den nordiska modellen för arbetskraftsservice behandlar arbetssökande schablonmässigt och oindividuellt. Den schablonmässiga serviceprocessen leder för närvarande till överservice för självständiga arbetssökande och underservice för svårsysselsatta, eftersom det inte finns tillräckligt med resurser för det frekventa stöd som de svårsysselsatta behöver. Statens revisionsverk rekommenderar att arbets- och näringstjänsternas personalresurser allokeras effektivare än i nuläget enligt kundernas servicebehov.
Den kvantitativa skyldigheten att söka arbete som ingår i den nordiska modellen för arbetskraftsservice åläggs inte arbetssökande på ett enhetligt sätt, eftersom arbets- och näringstjänsternas sakkunniga upplever att anvisningarna är mångtydiga. Enligt Statens revisionsverks rekommendationer bör den kvantitativa skyldigheten att söka arbete förenklas för att åläggandet ska vara tillräckligt entydigt. Att uppfylla skyldigheten att söka arbete är en utmaning för många svårsysselsatta personer, hos vilka hindren för sysselsättning ofta hänför sig till nedsatt arbetsförmåga.
Ministerierna ska säkerställa att den arbetssökande får de tjänster hen behöver
Målet med den sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen är att främja sysselsättningen av arbetslösa genom sektorsövergripande samarbete. I samservicemodellen bedömer arbetskraftsmyndigheten, välfärdsområdet och FPA tillsammans de arbetslösas servicebehov, planerar adekvata servicehelheter med tanke på sysselsättningen av arbetslösa samt ansvarar för att sysselsättningsprocessen för arbetslösa framskrider och följs upp.
Samserviceverksamheten främjar hänvisningen av långtidsarbetslösa till tjänster enligt servicebehovet. Kundrelationerna inom samservicen är dock i genomsnitt anmärkningsvärt långa och en del av kunderna är de facto arbetsoförmögna. Samservicekunderna har ett stort behov av hälsovårdstjänster och de långa köerna fördröjer kundprocesserna. Revisionsverket rekommenderar att arbets- och näringsministeriet och social- och hälsovårdsministeriet tillsammans bör se till att svårsysselsatta hänvisas till de social-, hälsovårds-, rehabiliterings- och arbetskraftstjänster de behöver.
Även om SIB-projektet inte alltid sysselsätter kan det ha positiva effekter på funktionsförmågan
De resultatbaserade finansieringsavtalen, dvs. SIB-modellen (SIB, Social Impact Bond), avviker från de traditionella modellerna för att förbättra sysselsättningen. I SIB-modellen beställer den offentliga sektorn effekter från den privata sektorn och betalar den privata sektorn endast på basis av verifierade resultat. I modellen finansierar placerarna tjänsterna medan projektadministratören väljer tjänsteproducenterna.
SIB-projekten är tidskrävande och arbetsdryga, men de kan främja sysselsättningen av svårsysselsatta. Även om SIB-projektet inte alltid leder till sysselsättning kan det ha positiva effekter på arbets- och funktionsförmågan hos svårsysselsatta personer. I fortsättningen bör man utöver de resultatmätare som baserar sig på sysselsättningsmålen om möjligt även beakta projektens positiva effekter på arbets- och funktionsförmågan hos svårsysselsatta.
Tilläggsuppgifter
