I årsberättelsen framgår slutsatser från revisionerna och sammanfattande information om de viktigaste observationerna i revisionerna. Dessutom utvärderas till vilka åtgärder riksdagens ställningstagande på basis av revisionsutskottets betänkanden har lett. I berättelsen ingår även en översikt av revisionsverkets verksamhet och dess effekter under finansåret 2007.
Berättlesens huvudsakliga innehåll
Observationerna vid revisionerna har gett vid handen, att ett problem i beredningen av författningarna är en alltför stark inriktning på sektorer och snäva perspektiv, vilket leder till att författningarnas innehåll och bedömningen av deras verkningar avgränsas tillfrågor som det ministerium som handhar beredningen ansvarar för.
I beredningen av författningarna bör bättre än för närvarande beaktas författningsändringarnas verkningar på samhällets olika delområden och på sak- och servicehelheter som överskrider gränserna mellan förvaltningsområdena, samt på hela den regleringsomgivning som medborgarna, företagen och samfunden möter. Lagstiftningen och de offentliga tjänsterna bör beredas som helheter vilka utgår från användarnas behov, och med förståelse för synpunkter och behov hos dem som berörs av regleringen.
Mera uppmärksamhet bör också ägnas åt lagens verkställighet, och hur funktionsdugliga de verktyg är som har skapats för att målsättningarna skall uppnås. I regeringens propositioner eller i samband med deras givande borde tas ställning till det, med vilken minimitidtabell författningens verkningar och funktionsduglighet utvärderas och författningen granskas ånyo med hänsynstagande till de ändringar som har inträffat i samhället och regleringsomgivningen.
Observationerna vid revisionerna visar, att lagstiftningens verkningar som helhet inte utvärderas tillräckligt vid statsrådet. Uppföljningen av hur målsättningarna har uppnåtts och vilka verkningarna är försvåras av bristfälliga eller oväsentliga nyckeltal och mätare.
När ministerier och andra statliga myndigheter har styrt användningen av naturresurserna har de ofta alltför ensidigt betonat de traditionella aktörerna på sina ansvarsområden och deras utgångspunkter. I verksamheter som berör användningen av naturtillgångar och behärskande av miljörisker borde en genuin samordning av miljöaspekterna och de ekonomiska synpunkterna alltfort utvecklas.
I och med den vårdgaranti som trädde i kraft år 2005 har rättvisan och jämlikheten i medborgarnas tillgång till vård förbättrats. Problem förekommer emellertid alltjämt bl.a. beroende på att lagstiftningen ger rum för tolkningar. Med vårdgarantin har inte uppnåtts de eftersträvade kostnadsinbesparingarna. Under den tid vårdgarantin varit i kraft har ersättningarna till privatläkare och för sjukdagpenningar ökat och de belopp som har betalats till privata läkarstationer för undersökningar och behandlingar har stigit.
Det stora antalet regionala utvecklingsprogram och brokigheten i de olika program och stödåtgärder som riktar sig till samma regioner har lett till överlappningar och problem i resurstilldelningen samt i utvärderingen av effekterna. Programmens kortvarighet försämrar projektens resultat. Mångfalden i den regionala utvecklingen förutsätter en effektivare inriktning av resurserna och uppföljning av uppnådda resultat och deras beständighet. Det nya arbets- och näringsministerietmedför nu goda möjligheter till en samordning av de statliga stödåtgärderna.
Enligt revisionerna styrs 30 procent av statens ämbetsverk och inrättningar med tillräckliga målsättningar för lönsamhet. Endast 13 procent av ämbetsverken både styrs med tillräckliga målsättningar och lämnar riktiga och tillräckliga uppgifter om lönsamheten och produktiviteten. Detta gör det svårareatt inrikta produktivitetsprogrammet på att på behövligt sätt höja resultatet som helhet. I rapporteringen av riktiga och tillräckliga uppgifter och i tillståndet för redovisningsväsendet har noterats en viss positiv utveckling.
Vid revisionerna har konstaterats, att förmåga att verkställa offentlig upphandling på riktigt sätt saknas. I synnerhet vid IT-anskaffningarna har förekommit brister och försummelser i iakttagandet av bestämmelserna om offentlig upphandling. Att den centraliserade modellen för statens upphandling och Hansel Ab som enhet för statens kollektiva upphandling är fungerande och lönsamma.
Bilagefiler
