I årsberättelsen framgår slutsatser från revisionerna och sammanfattande information om de viktigaste observationerna i revisionerna. Dessutom utvärderas till vilka åtgärder riksdagens ställningstagande på basis av revisionsutskottets betänkanden har lett. I berättelsen ingår även en översikt av revisionsverkets verksamhet och dess effekter under finansåret 2008.
Huvudsakligt innehåll
I Statens revisionsverks berättelse om sin verksamhet har utgående från revisionsutskottets betänkanden följts upp hur de av riksdagen framförda ställningstagandena har förverkligats. I syfte att undvika en med tanke på statens likviditet onödigt stor låntagning och på basis av riksdagens ställningstagande till statens kassaförvaltning har som omedelbar åtgärd i statsbudgeten för år 2009 införts möjligheten att man, när statens likviditet tillåter det, kan avstå från att uppta ett lån som har budgeterats på ett moment, upp till det belopp med vilket de intäkter som har influtit på budgetens övriga inkomstbudgetmoment överstiger motsvarande budgeterade budgetintäkter. De juridiska ramarna för statens kassaförvaltning ses över i samband med totalreformen av lagstiftningen om statsbudgeten. Ett utkast till rapport om den internationella jämförelse som utförs för utarbetandet av den av riksdagen förutsatta nya grundläggande utredningen av skattestöden har blivit klar i maj 2009. I framtiden är det skäl att ägna uppmärksamhet åt att förbättra informationen om skattestöden. På grund av den ekonomiska krisen och skuldsättningen i den offentliga ekonomin och hållbarhetsunderskottet blir man i framtiden tvungen att överväga en breddning av skattebasen, och beredskapen inför detta har sålunda gjort en ny utredning av skattestöden allt mera påkallad.
Att sörja för den statliga produktiviteten, och i vidare bemärkelse produktivitetsutvecklingen på den offentliga sektorn, är synnerligen viktigt med tanke på folkhushållets funktionsduglighet i det nuvarande ekonomiska läget. Det kan uppskattas att i statsfinanserna och i ett vidare perspektiv den offentliga ekonomin håller på att uppstå ett hållbarhetsunderskott, som till sin storleksordning är minst 5 procent av bruttonationalprodukten. Av national- och statsekonomiska skäl samt på grund av befolkningens åldrande och den därmed förknippade minskningen i arbetskraftsutbudet, samt även på grund av beredskapen inför klimat- och miljöförändringen, är det nödvändigt att fortsätta att systematiskt förbättra den offentliga förvaltningens och serviceproduktionens produktivitet och effektivitet i stort. I statens produktivitetsprogram, och allmänt taget när den offentliga verksamhetens effektivitet och verkningar förbättras, måste man ägna större uppmärksamhet åt effektiviteten som helhet, dvs. klarare än förut styra verksamhetens lönsamhet och helhetsproduktivitet, kapitalets produktivitet och andra aspekter av produktiviteten, än enbart arbetets produktivitet. En förbättrad lönsamhet och produktivitet förutsätter ett professionellt ledarskap för förändring. Särskilt borde ministeriernas grepp om styrningen och ledandet stärkas. De av ministerierna godkända produktivitetsmålen, som väsentligt hör till resultatstyrningen, är bristfälliga. Produktivitetsmål hade i resultatavtalen uppställts för endast 40 procent av ämbetsverken och inrättningarna. När tillståndet för resultatstyrningen bedöms på basis av uppställandet av resultatmål för lönsamheten och riktiga och tillräckliga bokslutsuppgifter angående dem, har i resultatstyrningen inte inträffat väsentliga förändringar jämfört med tidigare år.
Granskningen av lagstiftningens kvalitet som en del av det statsfinansiella beslutsfattandet baserade sig år 2008 huvudsakligen på lagstiftningens kvalitet i välfärdstjänsterna samt på kvaliteten för lagstiftningen om statsandelar. På basis av granskningarna är utmaningarna för lagstiftningen om välfärdstjänsterna att lagstiftningen å ena sidan är vittomfattande och generell och å andra sidan splittrad och fragmentarisk. Detta försvårar en bedömning av verksamhetens effekter, kostnadseffektivitet och kostnadsverkningar. Att ta befattning med problempunkter med lagstiftningen som verktyg är inte alltid från statsfinansiell synpunkt det ändamålsenliga sättet att lösa problemen. En klar och tillräckligt exakt lagstiftning behövs för att den i grundlagen föreskrivna jämlikhetsprincipen skall förverkligas. I lagstiftningen och dess motiveringar borde i frågor som hör till lagstiftarens prövningsrätt klarare än för närvarande uppställas en inbördes prioritetsordning för de ekonomiska resursernas tillräcklighet, kommunernas självbestämmanderätt och medborgarnas jämlika förutsättningar att erhålla tjänster. Effekterna och kostnadseffektiviteten i ordnandet av hälsovårdstjänster försvagas klart av det nuvarande systemet med finansiering genom många kanaler. Det föreligger också ett behov av att klargöra de dataskyddsföreskrifter som ingår i speciallagstiftningen. Även om beredningen av den reform av statsbidragen som trätt i kraft från början av år 2006 konstaterades vara som regel väl genomförd, fästes i samband med revisionen uppmärksamhetvid effektutvärderingarnas allmänna karaktär och lagstiftningens tydlighet. Lagstiftningens innehåll är i sista hand föremål för lagstiftarens politiska överväganden. Från juridisk synpunkt eller med hänsyn till hur riksdagens vilja uppfylls finns ingenting att anmärka angående statsbidragsreformen. Avgörandena är emellertid inte till alla delar motiverade med tanke på den ekonomisk ändamålsenligheten på längre sikt. Vid kommande omdaningar av statsandelarna borde man därför enligt revisionsverkets förmenande gå starkare in för att tillämpa principer för ett gott statsandelssystem, i synnerhet en klar kalkylmässighet på basis av standardkostnader vid statsbidrag och annan statlig finansiering, samt för att statsandelssystemet skall sporra till en effektiv verksamhet.
Bilagefiler
