Samjourerna överbelastas och kostnaderna för den specialiserade sjukvården ökar, eftersom akutmottagningarna inte fungerar och det inte finns tillräckligt med platser för fortsatt vård. Samtidigt försvårar det otillräckliga antalet platser för fortsatt vård sjukhusens verksamhet och försämrar patienternas tillgång till vård.
I Finland har sjukhus- och journätet omorganiserats sedan 2018 genom hälso- och sjukvårdslagen samt genom centraliserings- och jourförordningarna. Syftet har varit att säkerställa jämlik tillgång till tjänster, tillräcklig kompetens, servicekvaliteten och klient- och patientsäkerheten. Målet för reformen var besparingar på upp till 350 miljoner euro i de offentliga finanserna 2017–2020.
Vid revisionen utreddes det riksomfattande och regionala genomförandet av centraliserings- och jourreformerna, fullföljandet av reformmålen samt konsekvenserna av reformerna för olika typer av sjukhus, enheter för omfattande jour dygnet runt och enheter för samjour dygnet runt. Vid tidpunkten för publicering av revisionen bereder regeringen ett förslag till omorganisering av sjukhus- och journätet. Målet är att balansera utgifterna och svara på personalbristen inom hälso- och sjukvården.
Samjourerna utnyttjar de omfattande forskningsmöjligheterna inom den specialiserade sjukvården även i vården av patienter på primärvårdsnivå. Vid jourerna vårdas också patienter som inte har behov av vård utan av omsorg. När sjukhus- och journätet förnyas ska Social- och hälsovårdsministeriet säkerställa att akutmottagningarna inom primärvården fungerar så att patienterna inte i onödan hänvisas till dyr specialiserad sjukvård.
Samjourerna har inte underlättat tillgången till jourhavande inom allmänmedicin, utan jourerna måste fortfarande anlita köptjänstläkare. Att läkarna specialiseras direkt inom snäva medicinska verksamhetsområden och att många medicinska verksamhetsområden förutsätts vid omfattande enheter för jour dygnet runt innebär i praktiken att alltmer läkarkompetens och allt fler läkare behövs vid samjourerna. Med tanke på tillgången till arbetskraft bör specialistläkarnas kompetens inte inskränkas ytterligare.
Genomförandet av centraliserings- och jourförordningarna har framskridit i varierande grad i olika områden. Den ledningsmodell inom specialupptagningsområdena som grundar sig på samarbete mellan sjukvårdsdistrikten har inte alltid fungerat smidigt. De nuvarande samarbetsområdena som bildas av välfärdsområdena berörs av samma behörighetsproblem som de som har hämmat verksamhetsutvecklingen inom specialupptagningsområdena.
Enligt revisionen har Social- och hälsovårdsministeriet inte kunnat följa upp de funktionella och ekonomiska konsekvenserna av den specialiserade sjukvårdens centralisering. I fortsättningen bör indikatorer fastställas för målen för hälso- och sjukvårdsreformerna, med vilka målutfallet följs upp.
Tilläggsuppgifter
