Den i regeringens årsberättelse för 2013 framförda bedömningen att ramarna för statsfinanserna har underskridits under budgetåret 2013 kan betraktas som korrekt.
Huvudsakligt innehåll
Utifrån statens revisionsverks granskning kan den i regeringens årsberättelse för 2013 framförda bedömningen att ramarna för statsfinanserna har underskridits under budgetåret 2013 betraktas som korrekt. Sålunda kan det enligt den i regeringsprogrammet inskrivna ramregeln överföras 61 miljoner euro till 2014 utan att ramen förhindrar detta. Revisionsverket anser det vara bra att regeringen i sin årsberättelse fortsatt att noggrant rapportera om iakttagandet av ramarna.
De utgifter som inte hänför sig till ramen har hållits på en relativt stabil nivå under hela den tid som det nu gällande ramförfarandet för statsfinanserna har varit i bruk. På grund av recessionen har de konjunkturrelaterade utgifterna för utkomstskydd för arbetslösa, bostadsbidrag och lönegaranti ökat medan räntorna å andra sidan har varit exceptionellt låga. Statens ökande skuldsättning och stigande räntor kommer att höja ränteutgifterna i framtiden och därigenom även de utgifter som inte hänför sig till ramarna. Den viktigaste faktorn bakom ökningen av utgifterna utanför ramarna 2013 var att man fortsatte exportåterfinansieringen, som ingår i finansinvesteringarna, med krediter som beviljas ur statsbudgeten.
Utifrån granskningen konstaterar statens revisionsverk att Finland 2013 följde stabilitets- och tillväxtpakten. Revisionsverket fäster uppmärksamhet vid utvecklingen under innevarande år. Om utfallet för 2014 underskrider prognoserna är det möjligt att man 2015 blir tvungen att konstatera att det 2014 skett en överträdelse av stabilitets- och tillväxtpaktens förebyggande del. Detta kan leda till att Europeiska kommissionen utfärdar en varning samt till att Finland måste vidta korrigerande åtgärder.
Revisionsverket har utvärderat den offentliga sektorns tillstånd och relation till regelverket inom stabilitets- och tillväxtpakten på medellång sikt. År 2013 förutspådde man en klar överträdelse av den förebyggande delen på medellång sikt. Enligt prognosen 2014 kommer Finland att kunna följa stabilitets- och tillväxtpakten på medellång sikt. De målsatta nivåerna för Finland enligt stabilitets- och tillväxtpakten kommer sannolikt att ändras. Utgiftsregeln i stabilitets- och tillväxtpaktens förebyggande del kommer sannolikt att skärpas för Finlands del på grund av den förutspådda avmattningen i den potentiella tillväxten. Riksdagen och regeringen bör redan i detta skede förbereda sig på att utgiftsregeln kräver att det reella beloppet av offentliga utgifter inte får öka de närmaste åren eller att utgiftsökningen i så fall ska vägas upp av motsvarande intäkter. Kravet på en rätt dimensionerad finanspolitik och stram styrning av de offentliga utgifterna kommer att skärpas.
De långsiktiga utmaningarna för den offentliga ekonomin påverkar Finlands ekonomi: BNP växer långsamt och den åldrande befolkningen ökar kostnadstrycket. Till följd av den långsammare ekonomiska tillväxten ökar skatteintäkterna långsammare, och de offentliga utgifterna måste anpassas därefter. Därför vill revisionsverket i sin bedömning fästa uppmärksamhet vid behovet av fortsatta strukturella reformer som bidrar till den potentiella produktionsökningen och bromsar upp utgiftsökningen.
Enligt revisionsverket är regeringens strukturpolitiska program ett viktigt verktyg för att bringa stabilitet i den offentliga ekonomin. Dessvärre har programmet verkställts mycket långsamt och stora delar av det har inte införts i praktiken. Det tar tid att genomföra reformer och få ut resultat av åtgärderna, och därför har man inte längre råd att skjuta upp programmets genomförande. Revisionsverket anser att det strukturpolitiska programmet ska genomföras och verkställas så fort och med så stor verkningskraft som möjligt.
Utöver direkta åtaganden (som statsskulden) inverkas statsekonomin av indirekta ekonomiska ansvarsförbindelser som ingås utanför budgetekonomin, bland annat i statsägda bolag. Genom mer omfattande rapportering av de totala åtagandena kunde man skapa en bättre helhetsbild av de faktorer som påverkar statens ekonomi. Ökad rapportering hjälper ändå inte nödvändigtvis till att förstå hur man borde förhålla sig till osäkra åtaganden. En del av åtagandena realiseras aldrig, med andra ord tas de aldrig upp som anslag i statsbudgeten eller som skuld i statens balansräkning.
Bilagefiler
