Statens revisionsverks årsberättelse till riksdagen 2024

Generaldirektörens inlägg: En hållbar förvaltning av offentliga medel förutsätter vaksamhet av revisorn och övervakaren

Utmaningarna inom de offentliga finanserna fortgår och utsikterna för statsfinanserna är fortsatt osäkra. Målet för statsminister Orpos regeringsprogram har varit att förbättra den offentliga sektorns nominella saldo och vända skuldutvecklingen. Utöver de åtgärder som skrivits in i regeringsprogrammet beslöt regeringen våren 2024 om ytterligare anpassningsåtgärder som bland annat innebär påtagliga ytterligare sparåtgärder även för förvaltningen, det vill säga ministerierna och ämbetsverken, som träder i kraft redan nästa år.

Bakgrunden till den offentliga sektorns långvariga underskott är att utgifterna redan länge har ökat snabbare än inkomsterna och att utgifterna varaktigt ligger på en högre nivå än inkomsterna. I synnerhet social- och hälsovårdsutgifterna har ökat i och med att befolkningen åldras. Obalansen mellan inkomster och utgifter är inte konjunkturrelaterad utan en strukturell utmaning.

Mot denna bakgrund kan storleksklassen på de anpassningsåtgärder som regeringen beslutat om anses vara motiverad. Trots sparåtgärderna måste förvaltningen dock trygga skötseln av de lagstadgade uppgifterna. Detta lyckas i bästa fall genom prioritering av uppgifterna och genom genuin förbättring av produktiviteten. Vi kommer att beakta dessa aspekter när vi planerar våra granskningar och revisioner samtidigt som vi säkerställer efterlevnaden av den budget som riksdagen godkänt.

I utsikterna för de offentliga finanserna utlovas – trots regeringens beslut –– ingen snabb vändning till det bättre, så vi måste klara av att leva med knappheten även framöver. Syftet med vår gransknings- och tillsynsverksamhet är att trygga effektiviteten och lagenligheten i användningen av offentliga medel och en ansvarsfull finanspolitik samt att överlag främja förvaltningens produktivitet, lönsamhet och kostnadseffektivitet. Dessutom är vår centrala uppgift att stärka en god och öppen förvaltning. Hit hör också vår nya uppgift att upprätthålla och övervaka öppenhetsregistret.

Revisionsverket har verkat i den nuvarande organisations- och ledningsmodellen i nästan två år och genomfört en ny strategi sedan början av innevarande år. Utgångspunkten för den nya organisations- och ledningsmodellen samt strategin har varit att möjliggöra en effektiv och verkningsfull skötsel av våra grundläggande uppgifter.

Vårt strategiska uppdrag är att trygga en hållbar skötsel av de offentliga finanserna samt en effektiv och öppen statsförvaltning. Vi strävar efter att uppnå detta genom att stärka förvaltningens redovisningsskyldighet gentemot riksdagen och medborgarna via revisions- och tillsynsarbetet, producera tillförlitlig och väsentlig gransknings- och tillsynsinformation om frågor som är viktiga för statsfinanserna och ekonomiskötseln samt stödja en effektiv och lagenlig förvaltning.

Fullföljandet av prioriteringarna i vår verksamhet förutsätter att vi sörjer för vår yrkeskompetens och arbetsgemenskapens välbefinnande, utnyttjar digitalisering och nya metoder samt tillämpar ett effektivt och öppet verksamhetssätt.

Strategin innehåller riktlinjer för hur vi ska inrikta våra granskningar och revisioner, vilka mål vi har för vår gransknings- och tillsynsverksamhet och hur vi ska utveckla vår verksamhet. Att strategin har färdigställts garanterar i sig ingenting, utan för att vi ska kunna tillägna oss den och tillämpa den i praktiken krävs ett kontinuerligt och målmedvetet arbete av oss. Strategin har preciserats i form av konkreta planer i verksamhets- och ekonomiplanen och gransknings- och tillsynsplanen samt i resultatmålen, som ställs upp årligen. Planeringen av verksamheten för åren 2024–2027 har redan avancerat med stark betoning på våra strategiska mål.

Vårt ämbetsverk har mycket viktiga uppgifter att sköta. Varje tidsperiod präglas av sina egna utmaningar och vi måste kunna inrikta vår verksamhet i enlighet med dem. Vårt mål ska vara att sköta våra grundläggande uppgifter nu och i framtiden på ett effektivt sätt och så att vår personal mår bra och är motiverad att sköta sitt arbete. I det avseendet är vi aldrig helt slutlärda, utan det finns alltid utrymme för förbättring och utveckling.

Årsberättelsen behandlar riskerna i skötseln av statsfinanserna och statsunderstödd verksamhet på ett mångsidigt sätt

I kapitel 1–6 i årsberättelsen presenteras centrala observationer och slutsatser i de granskningar och revisioner som publicerats mellan september 2023 och augusti 2024 samt revisionsverkets rekommendationer till revisionsobjekten. Kapitlen behandlar riskerna i skötseln av statsfinanserna och statsunderstödd verksamhet på ett mångsidigt sätt.

Kapitel 1 behandlar statens skuldhantering och ekonomistyrningsåtgärder. Den betydande höjningen av räntenivån under de senaste åren har medfört ansenliga kostnader för staten och försvårat hanteringen av statsskuldens ränterisker. Skuldhanteringsstrategin inom statens budgetekonomi har dock i huvudsak visat sig fungera trots de svåra omständigheterna. Staten stödjer kommunernas ekonomiskötsel och tryggandet av basservicen genom skyldigheten att täcka underskott som föreskrivs i kommunallagen och genom utvärderingsförfarandet för kommuner som befinner sig i en speciellt svår ekonomisk ställning. Liknande men innehållsmässigt strängare bestämmelser har också fastställts för välfärdsområdenas ekonomistyrning. Således har staten i princip bättre förutsättningar att styra välfärdsområdenas ekonomi än kommunernas ekonomi. För att välfärdsområdenas och kommunernas ekonomistyrning ska lyckas förutsätts att kunskapsunderlaget om ekonomin och verksamheten utvecklas målmedvetet.

I kapitel 2 presenteras de viktigaste observationerna vid redovisningsrevisionerna av bokföringsenheterna som gäller finansåret 2023 samt slutsatserna av granskningarna och revisionerna av förvaltningen av vissa stöd. Vi anser att det är oroande att särskilt anmärkningarna om förfaranden som strider mot budgeten har ökat ytterligare. Den vanligaste anledningen till en anmärkning var att budgetutgifterna hade hänförts till fel finansår och att användningstiden för anslag hade förlängts i strid med budgeten och bestämmelserna. I redovisningsrevisionsberättelserna för 2023 ingick osedvanligt många anmärkningar där vi förutsatte att det överförda anslaget återkallas. I samband med redovisningsrevisionerna utvärderade vi genomförandet av de ekonomiska sanktionerna mot Ryssland. I fråga om efterlevnaden av EU:s sanktionsbestämmelser fanns inget väsentligt att anmärka på, men mer avseende bör fästas vid den styrning och interna kontroll som stödjer efterlevnaden av sanktionerna. I kapitlet behandlas dessutom förvaltningen av EU:s facilitet för återhämtning och resiliens samt förvaltningen av skattestöd. I båda fallen handlar det om komplicerade strukturer och system som försvårar transparent stödfördelning, förvaltning som grundar sig på automatisering samt uppföljning och utvärdering av de eftersträvade effekterna.

I kapitel 3 granskas förutsättningarna för genomförande av reformer och uppfyllande av politiska mål. Flera av våra tidigare granskningar och revisioner har behandlat dessa. För att genomförandet av reformer och uppfyllandet av politiska mål ska lyckas kan man inte nog betona vikten av lagberedning som grundar sig på ett övergripande kunskapsunderlag och en noggrann bedömning av effekterna, i synnerhet vid reformer som sträcker sig över valperioderna. Inte ens beredning av hög kvalitet kan helt förebygga utmaningar och missförhållanden som kan framkomma först under genomförandet. Därför är det viktigt att se till att verkställandet styrs och följs upp effektivt. Vid granskningar och revisioner av olika politikområden har vi observerat att ansvar, uppgifter och tillvägagångssätt som splittrats på olika förvaltningsområden kan fördröja och försvåra måluppfyllelsen samt verksamhetsstyrningen och verksamhetsuppföljningen.

I kapitel 4 ligger fokus på de stödformer som staten riktar till jord- och skogsbruket samt batteribranschen, som har stor betydelse för vårt lands självförsörjning och försörjningsberedskap samt för industrins konkurrenskraft. Våra granskningar och revisioner avslöjar de mångfasetterade, delvis motstridiga, målen för statens stödpolitik. Stödpolitiken är en balansgång mellan å ena sidan stärkandet av verksamhetens lönsamhet och konkurrenskraft och å andra sidan stödet för målen för hållbar utveckling. Även här främjar ett enhetligt och tillförlitligt kunskapsunderlag för lägesbilden av verksamheten och de beviljade stöden hanteringen av stödpolitiken. Batteribranschen är ett exempel på en globalt betydelsefull och konkurrensutsatt bransch. Konkurrensställningen för Finlands investeringar utmanas dock av USA:s och EU:s statliga stödåtgärder och andra incitament. I egenskap av en liten ekonomisk region måste Finland söka efter förmånliga verksamhetsmodeller med kontrollerade risker för att locka investeringar.

Kapitel 5 fokuserar på organiseringen av statens verksamheter och på statens andel i stödet och styrningen av verksamheterna. Under de senaste åren har aktiebolag varit en populär organisationsform för statliga verksamheter. Kapitaliseringen och ägarstyrningen av och verksamheten i aktiebolag kan ge upphov till risker och oförutsedda ekonomiska effekter. Vår ståndpunkt är att nya bolag ska grundas med eftertanke och att den myndighet som ansvarar för ägarstyrningen av statsbolag ska ha en klar uppfattning om bolagets mål och verksamhet. Enligt våra granskningar och revisioner är statsförvaltningen i huvudsak välordnad. De ekonomiska riskerna kan dock realiseras i statens långvariga upphandlingar, i synnerhet i datasystemprojekt. Bristande konkurrens är den mest betydande risken för upphandlingarnas ekonomiska effektivitet. I kapitlet behandlas också statens roll i sådana åtgärder som staten inte ensam ansvarar för. Erfarenheterna av coronaepidemin har höjt statens och intressentgruppernas beredskap för krissituationer. Däremot har de tidigare regeringarnas åtgärder i anslutning till centraliseringen av sjukhus- och journätet inte fortskridit i enlighet med målen och det är inte möjligt att bedöma sparmålens utfall utifrån den befintliga informationen.

Kapitel 6 behandlar sysselsättningsfrämjande verksamhetsmodeller och tillhörande risker. Från och med nästa år ansvarar de sysselsättningsområden som kommunerna bildar för att ordna den offentliga arbetskraftsservicen. Då inkorporeras också den nordiska modellen för arbetskraftsservice och den förnyade sektorsövergripande samservicen som främjar sysselsättningen i det nya servicesystemet. Vid revisionen upptäckte vi flera risker och justeringsbehov i verksamhetsmodellerna som det vore skäl att åtgärda innan modellerna tas i användning i det nya systemet. Den svåra resurssituationen i välfärdsområdena innebär en utmaning i hjälpen för svårsysselsatta. Vi granskade också reformen av kontinuerligt lärande, som stödjer utvecklingen av kompetensen hos befolkningen i arbetsför ålder och tillgången till kompetent arbetskraft. Trots att genomförandet av reformen har förlöpt väl, har finansieringens fokusering på understöd och en liten grupp aktörer inte i tillräcklig grad stött etableringen av nya verksamhetsmodeller och utvecklingen av kompetenstjänster för personer i svag ställning på arbetsmarknaden.

I kapitel 7 granskas omfattningen av vår revisionsverksamhet och genomförandet av revisionsrekommendationerna. Trots att våra granskningar och revisioner fokuserar på de förvaltningsområden där den största delen av den statliga finansieringen används, beaktar vi även riskerna inom mindre förvaltningsområden. Allmänt taget genomför revisionsobjekten revisionsrekommendationerna relativt väl. Av rekommendationerna vid de särskilda revisionerna har 81 procent genomförts i hög grad eller viss grad. Utfallsprocenten för rekommendationerna vid redovisningsrevisionerna är ännu högre (93 procent).

Sami Yläoutinen
generaldirektör