Den finländska finanspolitiken reagerade ändamålsenligt på coronapandemin. Efter pandemin har finanspolitiken dock varit för generös. Under valperioden 2019–2022 gjorde regeringen flera avvikelser i statens utgiftsram. En del av avvikelserna var motiverade på grund av kriserna under valperioden, men en del bröt mot principerna i utgiftsramsystemet. Regeringens mål för fler sysselsatta nås inte på långt när, men regeringen lyckades ändå genomföra viktiga reformer under valperioden.
Rapporten om granskningen och övervakningen av finanspolitiken innehåller en bedömning av regel- och målsituationen, efterlevnaden av statens utgiftsram och finanspolitikens dimensionering under valperioden. I rapporten granskas också de offentliga finansernas hållbarhet, realismen i de ekonomiska prognoserna och framstegen i sysselsättningsåtgärderna.
Coronapandemin, Rysslands invasion av Ukraina och den därpå följande energikrisen har präglat de offentliga finansernas och nationalekonomins utveckling under valperioden 2019–2022. Den offentliga skulden i förhållande till bruttonationalprodukten (BNP) ökade väsentligt i Finland på grund av coronapandemin, men ändå måttfullt i EU-jämförelsen. Uppskattningarna av hållbarheten i de offentliga finanserna har inte förändrats väsentligt under valperioden, men ökningen av den offentliga skulden i förhållande till BNP innebär ett minskat handlingsutrymme för finanspolitiken.
De snabba konjunktursvängningarna har gjort det svårare att anpassa finanspolitiken till den ekonomiska konjunkturen. Övervakningen av finanspolitiken bedömde att regeringens finanspolitik stödde ekonomin och samhället i rätt tid och i tillräckligt stor omfattning när coronapandemin bröt ut 2020. Dimensioneringen av finanspolitiken var dock för generös efter coronapandemin.
Till följd av coronapandemin infördes en allmän undantagsklausul i EU:s finanspolitiska reglering våren 2020, som tillåter avvikelser från målen för de offentliga finanserna. På grund av undantagsklausulen som infördes på EU-nivå har inte heller den lagstadgade planeringen av de offentliga finanserna i Finland genomförts i normal ordning. Våren 2020 avstod man helt från att ställa upp fleråriga mål för de offentliga finanserna på grund av coronapandemin. Därefter har målen ställts upp i enlighet med den förväntade utvecklingen av de offentliga finanserna.
Under valperioden har man ofta avvikit från utgiftsramen i regeringsprogrammet. Avvikelserna förklaras till stor del av de kriser som inträffat under valperioden. Det var motiverat att slopa ramarna för 2020, eftersom coronapandemin gjorde situationen mycket exceptionell. Regeringen har dock också gjort sådana avvikelser i ramarna som klart bryter mot principerna i utgiftsramsystemet. I fortsättningen är det viktigt att förbinda sig till ramsystemet som ett verktyg för planering av statsfinanserna och att utveckla ramsystemet samtidigt som man håller fast vid de styrkor som det konstaterats ha.
Under valperioden lyckades regeringen genomföra reformer som kan stärka de offentliga finansernas hållbarhet. Effekterna av regeringens diskretionära sysselsättningsåtgärder under valperioden når dock inte på långt när målen i regeringens färdplan för hållbarhet våren 2021. Utifrån erfarenheterna under valperioden skulle det vara nyttigt att i högre grad än i nuläget integrera granskningen av de offentliga finansernas skuldhållbarhet med den författningsbaserade planen för de offentliga finanserna. För att säkerställa skuldhållbarheten bör man vid sidan om strukturella reformer också vidta direkta åtgärder som påverkar inkomsterna och utgifterna. För att man i syfte att stärka de offentliga finanserna ska kunna välja metoder som är så gynnsamma som möjligt med tanke på den ekonomiska tillväxten och välfärden, bör man ha tillgång till ett så heltäckande kunskapsunderlag som möjligt. Regeringen bör därför i sitt beslutsfattande utnyttja så heltäckande kartläggningar som möjligt av de offentliga utgifterna och inkomsterna.
