Verket för finansiell stabilitet har goda förutsättningar att sköta bankresolutionsuppgifter. Verket bör dock framöver precisera resolutionsplanerna för bankerna. Myndigheterna bör precisera det lagstadgade informationsutbytet och uppdatera den gamla överensstämmelsen om samarbete.
Bankunionen är ett EU-system för banktillsyn och resolution. Inom den gemensamma resolutionsmekanismen för bankunionen ansvarar Gemensamma resolutionsnämnden för resolutionsuppgifter som berör betydande banker. De nationella resolutionsmyndigheterna, såsom Verket för finansiell stabilitet i Finland, ansvarar för resolutionsuppgifter berörande mindre betydande banker, som övervakas på nationell nivå. Resolutionsmyndigheternas uppgift är att upprätta resolutionsplaner för banker i händelse av att en bank fallerar eller sannolikt kommer att fallera.
I granskningen utredde revisionsverket på vilket sätt Verket för finansiell stabilitet har berett sig på att sköta resolutionsuppgifter och på vilket sätt beredningen av resolutionsuppgifterna i praktiken har gjorts. Syftet med den gemensamma resolutionsmekanismen är att, när en bank hamnar i en kris, se till att investerarna och finanssektorn ska stå för kostnaderna för krisen.
Utifrån granskningen har Verket för finansiell stabilitet goda förutsättningar att sköta bankresolutionsuppgifter. Lagen om resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag (resolutionslagen) fastställer för Verket för finansiell stabilitet befogenheter i enlighet med direktivet om återhämtning och resolution av banker att tillämpa resolutionsverktyg och andra befogenheter. Verket för finansiell stabilitet är ett fristående ämbetsverk, vilket säkerställer ett operativt oberoende. Verket för finansiell stabilitet har upprättat en resolutionsplan för varje mindre betydande bank och innehållet i planerna är i stort sett förenligt med rekommendationerna.
Statens revisionsverk rekommenderar att Verket för finansiell stabilitet preciserar avsnitten gällande informations- och kommunikationsplaner i resolutionsplanerna. Verket för finansiell stabilitet och Finlands Bank bör upprätta en överenskommelse om samarbete och i överenskommelsen precisera det lagstadgade informationsutbytet. Finansministeriet bör även se till att överenskommelsen om samarbete mellan olika myndigheter om samarbete och arbetsfördelning för finansiell krishantering ska uppdateras så att den är förenlig med den förändrade verksamhetsmiljön. Dessutom bör finansministeriet, i syfte att öka omfattningen av bankunionens externa granskning, även utreda möjligheten att utvidga revisionsverkets granskningsrätt.