• 27.01.2020 kl. 06.45
• Effektivitetsrevision

Överföring av grundläggande utkomststödet till FPA: Vikten av bedömningen av genomförandets konsekvenser vid lagberedningen

Under beredningen av lagändringen om systemet för utkomststöd identifierade en expertgrupp betydande risker med reformen. Riskerna beaktades inte i tillräcklig omfattning i regeringens proposition, och enligt revisionen har de delvis realiserats under de första 2,5 åren som lagen har varit i kraft. Detta har bidragit till att kostnaderna för handläggningen av det grundläggande utkomststödet på FPA är betydligt högre än beräknat.

Genom en lagändring som trädde i kraft i början av 2017 överfördes uppgifterna kring ansökan, beviljande och utbetalning av grundläggande utkomststöd från kommunerna till Folkpensionsanstalten. Samtidigt överfördes en del av de utgifter som tidigare ingick i det kompletterande utkomststödet till det grundläggande utkomststödet. Kompletterande och förebyggande utkomststöd verkställs fortsättningsvis av kommunerna.

Statens revisionsverk granskade hur överföringen till FPA bereddes på Social- och hälsovårdsministeriet samt konsekvenserna av överföringen för utkomststödet som helhet och för de myndigheter som hanterar utkomststödsklienter. Revisionen är högaktuell eftersom regeringen för närvarande förbereder en översyn av det sociala trygghetssystemet och information från revisionen kan vara till nytta vid beredningen. Syftet med översynen är att uppnå bättre integration av förmåner och tjänster.

Målet för överföringen av det grundläggande utkomststödet till FPA var att stärka likabehandlingen, effektiviseras verkställandet av utkomststödet och öka antalet sökanden som är berättigade till utkomststöd. I dag ansöker allt fler stödberättigade om grundläggande utkomststöd och de sökande behandlas på mer lika grunder. Den viktigaste observationen med tanke på statsfinanserna är ändå att verkställandet av stödet inte har blivit effektivare, utan de direkta kostnaderna för det är betydligt högre än beräknat. Utifrån revisionen beror detta på att det grundläggande utkomststödet bevarades – trots de risker som experterna påtalade under beredningen – som ett sistahandsstöd som kräver individuell behovsprövning. Den fortsatta behovsprövningen för grundläggande utkomststöd kräver mer personalresurser än beräknat.

Reformen har ökat arbetsbördan för såväl FPA som andra myndigheter, vilket indirekt orsakar merkostnader till följd av ändringarna. Bedömningarna av myndighetskonsekvenserna var begränsade under beredningen och reformens konsekvenser för de myndigheter som hanterar utkomststödsklienter identifierades inte tillräckligt väl. Överföringen av det grundläggande utkomststödet till FPA försvagade också kopplingen mellan socialt arbete och ekonomiskt stöd, genom att kommunerna sköter socialarbetet medan utkomststödet i anslutning till det handläggs på nationell nivå. Detta har gjort det svårare att förebygga långvarigt beroende av utkomststöd.