• 10.09.2025 kl. 14.00
• Berättelse till riksdagen, Årsberättelse

Statens revisionsverks årsberättelse till riksdagen 2025

Revisionsverkets årsberättelse omfattar alla granskningar och revisioner samt alla uppföljningar av tidigare granskningar och revisioner som slutförts mellan september 2024 och augusti 2025. Årsberättelsen innehåller generaldirektörens översikt, och de viktigaste revisionsiakttagelserna och rekommendationerna har sammanställts i åtta kapitel.

Generaldirektörens inlägg: Statsfinanserna bör stärkas långsiktigt – revisionsinformationen bidrar till att skapa en lägesbild

Statsfinanserna har varit underskottsbelastade under en lång tid. Det är inte längre fråga om ett konjunkturrelaterat fenomen, utan om ett strukturellt problem. Det behövs alltså en konsekvent finanspolitik som sträcker sig över valperioderna. Det, om något, skulle stärka de ekonomiska aktörernas förtroende för framtiden och främja vår ekonomis resiliens, vars betydelse inte kan underskattas i dessa tider. Inom ramen för sitt mandat strävar Statens revisionsverk för sin del efter att producera tillförlitlig och väsentlig gransknings- och tillsynsinformation om frågor som är betydelsefulla för statsfinanserna och skötseln av dem, och vi hoppas att de bidrar till att skapa en gemensam lägesbild.

Förvaltningsområdena, dvs. ministerierna och ämbetsverken, har ålagts att göra stora besparingar. Förutom de besparingar som är en del av regeringsprogrammet har ytterligare besparingar anvisats förvaltningsområdena i två på varandra följande planer för de offentliga finanserna. När man tittar på de granskningar och revisioner som presenteras i denna berättelse framträder några strukturella faktorer som, kanske något överraskande, försvårar möjligheterna att uppnå besparingar.

Sparmål fastställs för förvaltningsområdena för att balansera de offentliga finanserna, men samtidigt överförs en betydande del av anslagen i den årliga budgeten för användning nästa år. Enligt statens bokslut för 2023 överfördes sammanlagt 9,80 miljarder euro till 2024. Trots att en stor del av beloppet var bundet till kända utgifter, var en väsentlig del fortfarande obunden. Överföringsposten i bokslutet för 2024 är närapå oförändrad, 9,75 miljarder euro.

I själva verket minskar de statliga ämbetsverkens och inrättningarnas utgifter inte på kort sikt därför att många av dem har överföringsposter från tidigare år till sitt förfogande, som inte är bundna till vissa utgifter. Stora överföringsposter försämrar också budgeteringens transparens och därmed riksdagens budgetmakt.

Förvaltningens silotänkande är en annan central utmaning. Man har försökt svara på denna utmaning genom olika program och strategier som syftar till att samordna verksamheten och åtgärderna inom flera förvaltningsområden. En egen arbetsform är de parlamentariska arbetsgrupperna, där man strävar efter att skapa en gemensam syn på de frågor som för tillfället är aktuella.

Program- och strategiarbete som sträcker sig över förvaltningsgränserna är nyttigt med tanke på samarbete och resursmobilisering, men med tanke på besparingar har de problematiska inslag. I programmen är utgångspunkten ofta att man bör satsa så brett som möjligt på det aktuella området. Utgångspunkten skapar en press att inkludera i programmet allt som har samband med ämnet, trots att åtgärderna inte är särskilt kostnadseffektiva för att uppnå målet.

Att inkludera en åtgärd i ett program som är gemensamt för förvaltningsområdena kan bli ett ytterligare skäl för att behålla anslaget, vilket försvårar besparingar. Då kan besparingar som görs enligt osthyvelsprincipen riktas till åtgärder vid ministerierna som inte ingår i de gemensamma programmen – trots att de är kärnverksamheter inom förvaltningsområdet.

När man utformar ett gemensamt program för förvaltningsområdena bör valen göras med fokus på effektiv användning av anslag – ibland kan det innebära överföring av resurser mellan förvaltningsområdena. Detta bör vara möjligt om alla verkligen har som mål att främja den gemensamma avsikten.

Liknande utmaningar är aktuella även för andra utgiftsökande beslut. I de parlamentariska arbetsgrupperna kan man fatta beslut också om betydande utgiftsökningar utanför budgetprocessen, man tar liksom en genväg. I de parlamentariska arbetsgrupperna avtalas dock sällan om utgiftsminskande åtgärder. På samma sätt finns enighet om en mycket betydande ökning av försvarsutgifterna, men man har inte funderat på hur ökningen ska finansieras eller vilka utgifter som måste skäras ner i motsvarande mån.

Sist och slutligen bör saneringen av statsfinanserna vara ett gemensamt mål för alla. Alla åtgärder för att uppnå detta är välkomna. Också av den här anledningen måste anslagsanvändningen effektiviseras nu och framöver.

200 år av revision

Det gångna året var Statens revisionsverks 200:e verksamhetsår. Vid revisionsverket förlöpte jubileumsåret som vanligt i arbetets tecken. Revisionsverkets uppgifter och arbetsmängd ökade något då det från början av 2024 blev verkets uppgift att upprätthålla öppenhetsregistret och övervaka anmälningar om lobbyverksamhet. För de senaste åren har det varit typiskt att revisionsverket har anvisats olika tillsynsuppgifter. Granskningen av statsfinanserna är dock fortfarande revisionsverkets mest arbetskrävande uppgift och i denna berättelse till riksdagen presenteras resultaten av detta arbete sammanfattat. Eftersom det i årsberättelsen är möjligt att redogöra för gransknings- och revisionsresultaten endast kortfattat, uppmuntrar jag den som är intresserad att läsa också de egentliga revisionsberättelserna. Uppgifter om dem finns i slutet av varje kapitel. Revisionsverket publicerar alla gransknings- och revisionsresultat på sin webbplats. Granskningsarbetet och dess öppenhet bidrar till att öka människors förtroende för förvaltningens verksamhet. Ambitionen är att berätta sanningsenligt om både det som är bra och det som är dåligt.

Årsberättelsen sammanfattar gransknings- och revisionsresultaten under det gångna året

En redovisningsrevision görs årligen av alla statliga bokföringsenheter. Tack vare detta beslut från revisionsverket är det möjligt att få sammanställd och fortlöpande revisionsinformation om användningen av alla statsmedel. Baserat på långsiktiga uppföljningsdata kan man säga att ekonomins tillstånd har förblivit relativt stabilt. Under de senaste par åren var antalet anmärkningar som revisionsverket gav till bokföringsenheterna något förhöjt, men vid redovisningsrevisionerna 2024 återgick antalet till tidigare nivå. Att antalet anmärkningar minskar är positivt och förhoppningsvis når man i framtiden en ännu lägre nivå än tidigare. Redovisningsrevisionernas och laglighetsgranskningarnas resultat presenteras i kapitel 1.

Bland annat ekonomisk brottslighet och annan oetisk verksamhet utgör hot mot ekonomins laglighet. Även cyberhot har ett tydligt ekonomiskt perspektiv. I samband med dessa hot granskade revisionsverket beredskapen mot penningtvätt, korruption och cyberhot. Resultaten av dessa revisioner presenteras i kapitel 2.

När det gäller valet av miljöåtgärder och deras effektivitet slutfördes revisioner av klimatåtgärder och vattenskydd. Statens satsningar på klimatåtgärder har ökat avsevärt de senaste åren och det är skäl att ägna särskild uppmärksamhet åt effektiviteten i penninganvändningen. Revisionsresultaten presenteras i kapitel 3.

Revisionsverket granskade också effektiviteten i de avvikande styrningsmetoderna inom statsförvaltningen. Revisionsresultaten presenteras i kapitel 4. Linjeorganisationen och resultatstyrningen bildar grunden för den så kallade kärnstatens styrning. Ministerierna styr sin underlydande förvaltning, dvs. ämbetsverken, genom att ställa upp mål för dem och tilldela dem resurser och ämbetsverken rapporterar om målutfallet. Utöver denna grundmodell finns det mycket verksamhet inom staten där styrningen sker på ett annat sätt än genom linjeorganisationen. I frågor som berör flera förvaltningsområden skapas ofta gemensamma strategier eller program som styr verksamheten. I dem har regeringen och regeringsprogrammet ofta en central roll. Ministerierna styr statens specialuppgiftsbolag i överensstämmelse med riktlinjerna i regeringens ägarpolitiska principbeslut. Användningen av anslag till exempel genom statsunderstöd är också ofta ett styrmedel.

I kapitel 5 behandlas ansträngningar att främja människors delaktighet. Då befolkningen åldras och de unga åldersklasserna minskar är det också ur ett ekonomiskt perspektiv viktigt att så stor andel av befolkningen som möjligt kan ha en lång yrkeskarriär. Dessutom är kostnaderna för utslagning och vård betydande och påverkar också statsfinanserna. Bristande delaktighet handlar inte alltid om utslagning i traditionell bemärkelse, utan också övergången till elektroniska och webbaserade tjänster gör det svårt för vissa grupper att delta i samhällsverksamheten.

Resultaten av granskningarna av finanspolitiken och uppföljningen av dem presenteras i kapitel 6. Den finanspolitiska övervakningens observationer rapporteras till riksdagen i särskilda berättelser och behandlas därför inte i denna berättelse.

I kapitel 7 presenteras handläggningen av klagomål som lämnats in till revisionsverket samt handläggningen av, innehållet i och antalet anmälningar om missbruk. Klagomålen har gällt framför allt misstankar om upphandlingars lagenlighet. Myndigheterna är skyldiga att anmäla till revisionsverket om ekonomiska oegentligheter inträffar i deras verksamhet. I de flesta fall har anmälningarna gällt användning av statsunderstöd. Revisionsverket har gjort den oroväckande iakttagelsen att trots skyldigheten anmäler myndigheterna inträffat missbruk till revisionsverket i varierande omfattning.

I kapitel 8, det sista kapitlet, presenteras revisionsverkets mål och användningen av anslag för att uppnå dem. I kapitlet presenteras dessutom revisionsverkets viktigaste prestationer under det gångna och delvis innevarande året samt en granskning av deras utveckling. Med tanke på antalet prestationer och måluppfyllelsen har berättelsesåret förlöpt väl, tack vare revisionsverkets engagerade och hängivna personal.