Statens revisionsverks synpunkter för valperioden 2023–2027
Som stöd för beredningen av regeringsprogrammet för den nya valperioden presenteras i denna rapport Statens revisionsverks huvudsynpunkter om centrala finans- och förvaltningspolitiska frågor, som har betydelse för uppnåendet av balans i de offentliga finanserna och statsfinanserna och för hållbar skötsel av statsfinanserna de kommande åren. Huvudsynpunkterna grundar sig på de viktigaste observationer och slutsatser som gjorts av revisionsverkets finanspolitiska övervakning och i revisionsverkets revisioner, granskningar och uppföljningar under föregående valperiod 2019–2023.
Statens revisionsverks synpunkter i korthet
1. En planmässig finanspolitik stärker de offentliga finanserna
Man kan välja de bästa åtgärderna för att stärka de offentliga finanserna om man går till väga systematiskt med stöd av övergripande och tillförlitlig information och om man beaktar både offentliga utgifter och inkomster vid valet av åtgärder. Det är nödvändigt att anpassa besluten till det rådande konjunkturläget och genomföra de beslutade sysselsättningsåtgärderna oberoende av fluktuationer i sysselsättningsgraden. Det är också viktigt att trygga förutsättningarna för framtida ekonomisk tillväxt. I det finanspolitiska beslutsfattandet behövs planmässighet, förutsägbarhet och engagemang i befintliga styrinstrument.
- Stärkande av de offentliga finanserna: En systematisk plan av samma typ som färdplanen för hållbarhet utarbetas för att målen för skuldkvoten ska uppnås. I beslutsfattandet utnyttjas så heltäckande kartläggningar som möjligt av de offentliga utgifternas och inkomsternas strukturer och effekter. De offentliga finanserna stärks genom både utgifts- och skatteåtgärder.
- Ett hållbarhetsperspektiv i planeringen av de offentliga finanserna: I lagstiftningen införs en skyldighet att i planen för de offentliga finanserna lägga fram bedömningar av hur hållbarheten i de offentliga finanserna utvecklas under flera olika tidshorisonter. Då lyfts den långsiktiga skuldutvecklingen systematiskt fram i regeringens beslutsfattande och i den information som förmedlas till riksdagen.
- Finanspolitikens förutsägbarhet: De finanspolitiska besluten anpassas till konjunkturläget och man undviker oplanerade inkomst- och utgiftsbeslut som förstärker den rådande ekonomiska konjunkturen. Man ser till att finanspolitiken är systematisk och förutsägbar.
- Förbättrad sysselsättning: Man ställer även i fortsättningen upp mål för s.k. beslutsbaserad ökad sysselsättning och stödjer därmed genomförandet av sysselsättningsåtgärder oberoende av fluktuationer i sysselsättningsgraden. Äldre personers sysselsättning förbättras också och man bedömer huruvida även 65–74-åringar borde beaktas i målindikatorerna för sysselsättningsgraden. Man väljer sysselsättningsåtgärder som stödjer de offentliga finanserna och kopplar målet att stärka de offentliga finanserna till sysselsättningsmålet.
- Framtida ekonomiska tillväxt: Man ser till att det finns förutsättningar för ekonomisk tillväxt i framtiden, t.ex. att befolkningen har en tillräcklig utbildningsnivå, att befolkningen i arbetsför ålder är tillräckligt stor och att det finns sysselsättning. Om konjunkturläget så kräver, prioriteras utgifterna så att nödvändiga satsningar möjliggörs. Arbetskraftsinvandringen ökas.
- Styrning av finanspolitiken: Målet för det nominella saldot i de offentliga finanserna ges en större roll i styrningen av finanspolitiken. Man förbinder sig till utgiftsramsystemet som ett verktyg för planeringen av statsfinanserna och håller fast vid systemets konstaterade styrkor när det utvecklas. Den nationella lagstiftningen samstäms snabbt med de ändringar som sker i EU. Den lagstadgade styrningen av finanspolitiken och den styrning som ingår i regeringsprogrammet förenhetligas med riktlinjerna för EU:s styrning. Rollen för oberoende nationella övervakare av finanspolitiken stärks i den finanspolitiska ramen både på nationell nivå och på EU-nivå.
Synpunkterna i kapitel 1 grundar sig på den finanspolitiska övervakningens och granskningens slutsatser om den avslutade valperioden.
2. En tydlig ansvarsfördelning mellan myndigheterna och fastställd samarbetspraxis fungerar som stöd vid kriser och störningar
Bemötandet av externa kriser underlättas av att man på förhand har fastställt mekanismer och handlingssätt som staten och myndigheterna följer då kriser uppstår. Med tanke på kommande kriser behövs satsningar på myndighetssamarbete och beredskapsplanering. Det behövs också en nationell stödmekanism för att det ekonomiska stöd som betalas till näringslivet ska inriktas på de branscher som behöver stöd och omfatta de ekonomiska konsekvenserna av en undantagssituation. Beredskapen inför kriser ska vara transparent och samordnad.
- Krishantering: Totalreformen av beredskapslagen och andra bestämmelser som styr hanteringen av allvarliga kriser och störningssituationer främjas.
- Försörjningsberedskap: Försörjningsberedskapsfondens roll som finansiär av akuta situationer och beredskap tryggas. Försörjningsberedskapscentralens upphandlingsberedskap och tvärsektoriellt samarbete inom den avtalsbaserade beredskapen säkerställs.
- Permanent stödmekanism och kostnadsuppföljning: En nationell stödmekanism av kostnadsstödstyp fastställs på förhand för undantagssituationer. Lagstiftningen utvecklas och handlingssätt fastställs, med vilka det nationella stödet kan inriktas på de branscher som behöver stöd och omfatta de ekonomiska konsekvenserna av en kris. I mekanismen inkluderas tillräcklig tillsyn och tillvägagångssätt för att producera aktuell information som stöd för beslutsfattandet.
- Myndigheternas verksamhet: Myndigheternas tillgång till information och samarbete över organisations- och förvaltningsområdesgränserna förbättras genom lagstiftning. Även myndigheternas resurs- och beredskapsplanering, interna kontroll samt hantering av risker och verksamhetens kontinuitet tryggas genom lagstiftning.
- Försvarsmaktens strategiska projekt: Man sörjer för att kostnaderna för Försvarsmaktens strategiska projekt är transparenta även efter upphandlingen. I fortsättningen ordnas extern kvalitetssäkring för motsvarande projekt.
3. Fungerande förmåner och offentliga tjänster utgör grunden för välfärdsstaten
De offentliga tjänsterna behöver förnyas så att de fungerar förnuftigt ur kundernas, de verkställande myndigheternas och statsfinansernas perspektiv. Reformerna ska planeras och systemen styras på basis av befintlig information, utan att konsekvensbedömningarna och sakkunskapen om genomförandet förbises. Därför måste man se till att kunskapsunderlaget är heltäckande och tillförlitligt. Vid beredningen av lagändringar är det nödvändigt att utreda i synnerhet vilka sammantagna konsekvenser de planerade ändringarna av olika förmåner har för statens utgifter, myndigheternas inbördes verksamhet och förmånskundernas möjligheter att försörja sig genom arbete.
- Beredning av socialskyddsreformer: Vid beredningen av lagändringar beaktas vilka sammantagna konsekvenser de planerade ändringarna av olika förmåner har för statens utgifter, myndigheternas inbördes verksamhet och förmånskundernas möjligheter att försörja sig genom arbete. Man drar upp riktlinjer för i vilken mån hushåll med låga förvärvsinkomster stöds med hjälp av bostadsbidragssystemet och andra förmåner. När arbetslöshets-, inkomst-, byråkrati- och informationsfällor avvecklas, utreds huruvida andra fällor som kan försvåra uppnåendet av målen kvarstår i lagstiftningen eller genomförandet. Man låter göra konsekvensbedömningar av ändringsförslagen och utnyttjar så omfattande register- och forskningsdata som möjligt i beredningen, utan att förbise sakkunskapen om genomförandet. Genom att anpassa förmånslagstiftningen och förenhetliga inkomstbegreppen kan man förbättra användbarheten av den information som finns i registren.
- Genomförande av en smidig och kundorienterad social trygghet: Vid samordningen av förmåner och tjänster säkerställs att genomförandet av dem är smidigt ur både myndigheternas och olika kundgruppers synvinkel. De viktigaste reformerna genomförs så lång det är möjligt stegvis både tidsmässigt och geografiskt, effekterna av reformerna följs upp och den insamlade informationen utnyttjas i ett senare skede av genomförandet.
- Hantering av välfärdsområdesreformen: Orsakerna till välfärdsområdenas underskott i ekonomiplanerna och effektiviteten i åtgärderna för att balansera ekonomin utreds. Aktualiteten och tillförlitligheten hos det kunskapsunderlag som samlas in om social- och hälsovårdskostnaderna och verksamheten förbättras. Man gör en helhetsbedömning av välfärdsområdenas finansierings- och styrsystem. Man säkerställer att de nationella målen för patient- och klientsäkerheten uppnås genom att förnya och förtydliga lagstiftningen och följa upp genomförandet systematiskt.
- Arbetskraftspolitiska reformer: Man bedömer effekterna av den förra regeringens sysselsättningsåtgärder, särskilt den nordiska modellen för arbetskraftsservice samt åtgärder riktade till unga och partiellt arbetsföra. Man bereder omsorgsfullt överföringen av de offentliga arbetskrafts- och företagstjänsterna till kommunerna samt integreringen av arbetskraftstjänsterna i de tjänster som välfärdsområdena ordnar.
- Arbetskraftsinvandring: Rådgivnings-, handlednings-, etablerings- och integrationstjänsterna för arbetsrelaterade invandrare stärks och befästs i hela landet. Revisionsverket understöder förslagen om finansiering, utveckling och etablering av behörighetsutbildning för utländsk arbetskraft i den strategiska färdplanen 2022–2027, som utarbetats av arbetsgruppen för att trygga tillräcklig personal och tillgången till arbetskraft inom social- och hälsovården.
- Hänvisning av invandrare till kommuner och integration av dem: Uppföljningen av integrationsfrämjande åtgärder inleds efter att integrationslagen har trätt i kraft 2025. Samtidigt bedöms hur systemet för hänvisning av invandrare som fått uppehållstillstånd till kommunerna fungerar som helhet.
4. Externa och interna förändringar utmanar statsförvaltningen att förnya sina verksamhetssätt
Statsförvaltningen är mer kapabel att svara på de utmaningar som miljöförändringar, den åldrande befolkningen och omvälvningen i arbetslivet medför, om den förnyar verksamhetssätten och ser till att personalen är kompetent och tillräcklig. Staten tillhandahåller många elektroniska tjänster som bör utvecklas i allt högre grad utifrån kundorientering och användarnas behov. Beredningen och genomförandet av administrativa reformer är förknippade med risker som det är bra att identifiera och sträva efter att förebygga. En god beredning förutsätter en klar uppfattning om de problem som reformen syftar till att åtgärda.
- Statsförvaltningens personalpolitik: Man ser till att personalen inom statsförvaltningen är tillräcklig och kompetent: statens personalplanering stärks, framtida kompetensbehov och metoder för att ersätta den kompetens som försvinner samt målen för rörlighet utreds.
- Statens e-tjänster: I utvecklingen av tjänster satsar man alltmer på kundorientering och utnyttjar kundinteraktion i utvecklingsarbetet. Kopplingen mellan stödet för, styrningen av samt verksamhets- och finansieringsmodellerna för digital utveckling intensifieras.
- Administrativa reformer: Vid beredningen säkerställs att författningsändringar är det rätta och effektiva sättet att åtgärda observerade problem. Man reserverar tid för konsekvensbedömningar och ger dem som genomför reformerna möjlighet att anpassa sig till förändringarna. Man ser till att styransvaret är tydligt i stora reformer och att styrningen stödjer sig på heltäckande och högklassig information. Vid reformer av informationssystemen säkerställs att förväntningarna på reformerna är realistiska och att det inte finns några hinder för att uppnå målen.
- Styrning av hållbar utveckling: Målen för hållbar utveckling förverkligas inom alla politikområden. Åtgärderna knyts starkare än tidigare till planeringen av verksamheten, ekonomin och investeringarna. För ministeriernas bruk utvecklas modeller med vilka de kan bedöma förverkligandet av hållbar utveckling i den politiska beredningen. En plan utarbetas för hur Finland ska fördela internationell klimatfinansiering för att stödja klimatåtgärder i utvecklingsländerna.
- Statens specialuppgiftsbolag: Innan ett specialuppgiftsbolag grundas kartläggs vilket samhälleligt problem eller samhällsbehov verksamhet i bolagsform kan svara på. Man granskar också noggrant alternativen till att bilda ett bolag. Ägarstyrningen bildar sig en uppfattning om vad bolaget ska eftersträva och hur det ska agera.
- Trafiknät: Förberedelser görs för de långsiktiga kostnadseffekterna av investeringar: Nyinvesteringar och underhållskostnader samordnas i livscykelhanteringen av trafiknäten. Underhållsutgifterna under investeringarnas livscykel läggs fram i budgetplaneringen. Känslighetskalkyler för investeringarna utarbetas redan i program- och projektplaneringsfasen.